LÄS FLER KRÖNIKOR PÅ DUONOJE.SE
Vi gör det vi så länge inte vågat. De stora tragedierna inträffar på våren och sommaren men det är också tid för ljuvliga nätter av frihet. Nästan som att vi tappar all kontroll och agerar efter första lilla impuls som kommer till oss, vi blir nästan höga av ljuset som vi så sällan får se i denna del av världen. Det som gjort ont på vintern går inte längre att gömma utan smärtor exponeras och blir irreversibla.
Precis som ljuset. Det vänder från att ha varit kolsvart i nio månader till att mörkret aldrig sänker sig över oss. Vi lever i det extrema så inte är det konstigt att vi inte kan kontrollera allting som händer i kroppen under varken mörkret eller ljuset.
Karin Boye beskrev vårkänslan så bra redan 1935:
”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.”
Nästan hundra år senare har ingenting förändrats. Det märks i varje ackord, i varje text, i varje människas andetag.
Den starkaste vårlåten just nu tycker jag är Veronica Maggios ”Den första är alltid gratis” samt Håkan Hellströms ”Din tid kommer”.
Maggio har med både låt och video fångat kaoset. Förvirringen. Låten är sorgsen men också frihetslysten. Hon skriver om den otåliga känslan som våren kan föra med sig. Man orkar inte vänta längre, inga mer slaskiga vårvinterdagar och inga fler mörka kvällar. Man vill bara ut. Till något nytt. Något bättre. Något annat än vad som varit. Vad som helst.
Håkan använder sig inte av texten på samma sätt som arrangemanget av låten på ”Din tid kommer”. Trummorna slår i takt till pulsen som okontrollerat börjar rusa runt oss. Folket i staden vaknar till liv, måste ut. Andas in ny luft. Byta ut det som slitit oss under vintermörkret.
Jag är inte bättre själv. Jag har alltid gjort slut på våren. Alla mina livsavgörande beslut har jag tagit när ljuset blir större än mörkret. Som att min hjärna vaknar och ser klart. Jag vet exakt vad jag behöver och jag är äntligen stark nog att skaffa mig det.
Eftersom jag själv har gravidhusarrest så kommer jag definitivt inte skapa mig några världsomvälvande vårminnen detta år. Tyvärr. Men jag har all tid i världen att öppna mina armar och trösta mina vänner som vårdumpats eller vårdumpat.
Kom hit ska jag lägga mina vinterbleka armar om er. Det kommer alltid en ny vår.