Instagram svämmar över av bilder av solbrända fötter som speglas mot havet. Eller folk som dricker öl. Eller bilder av romantiska sommarnätter i Norrbotten.
Jag har alltid hatat sommaren.
När jag ser de där bilderna av ljusa sommarnätter tänker jag alltid på att det måste varit överjävligt mycket mygg. De brunbrända fötterna får mig att tänka på hur förbannat sandigt och jobbigt det är på stranden.
Sex anledningar till varför jag skulle kunna skippa sommaren:
1. Jag tycker inte om sand.
Sand är kanske det värsta som finns. Det är som parasiter, fastnar överallt. När en står där i badrummet efter en dag på stranden och hela kroppen har ett tunt lager av knastriga parasiter som klamrar sig fast på huden.
Sand i skor, sand i bil, sand på golv och sand i mun.
2. Jag tycker inte om sommarsol.
Den perfekta värmen finns inte, det blir alltid för varmt. Klibbigt. Svetten rinner.
De som säger att den perfekta värmen finns har antingen en onormalt låg kroppstemperatur eller är av den sorten som älskar att slänga av sig alla kläder. Vilket får mig osökt att tänka på nästa punkt på listan:
3. Jag tycker inte om nakna människor i den offentliga miljön.
Varför gör ni så? Varför har ni inga tröjor på er när ni går på Konsum?
Vi vet alla att det enda stället kläderna får ryka är på en badstrand. Eller ett badhus. All annan offentlig miljö är oacceptabel att vistas i utan en normal klädsel.
Shorts och en T-shirt, är det så mycket begärt? Jag vill inte känna en svettig ölmage tryckas mot min (klädda) rygg i kön på Ica en gång till.
Nu får det räcka.
4. Jag tycker inte om gräs.
Inga större argument än att jag är allergisk.
5. Jag tycker inte om sommarstressen.
Det är klart som fan att vi som lever i en del av Sverige där det är kolsvart sjuttio procent av året blir som galna när solen visar sig. Det blir ljust. En blir pigg. Orkar leva. Det blir inte bara ljusare, det blir ljust dygnet jävla runt. Därför uppstår en kollektiv stress-epidemi då alla ska göra allt de inte kunnat göra under vinterhalvåret.
Det känns som en masspsykos.
Det finns inget utrymme att ha en dålig dag eller vara på dåligt humör för snart blir det kolsvart igen och då kommer du inte ha en jävla chans till livslust.
Så du måste passa på att leva skiten ur livet för att klara av det fruktansvärda som kommer.
Bubblare: Jag tycker inte om alla män som skrivit hjärndöda sommarplågor. Jag önskar att jantelagen var mer utbredd så jag skulle slippa höra Per Gessle sjunga om sommaren.
Inte ens Per Gessle kan vara lycklig juni, juli och augusti.
Det är orimligt, till och med för han.
Glad sommar!