Pingisbollen kommer studsande i full fart mot oss. Martin Almgren har just fått in en bra smash som Adam Torssell inte lyckas svara på.
I sofforna ligger övriga Idol-deltagare utspridda, Amanda Winberg ser ut att ha somnat raklång och Ida da Silva tittar fascinerat in ett videoklipp som Magnus Englund visar upp. Det är dagen innan ännu en fredagsfinal och deltagarna i succéprogrammet har en dötid på schemat.
Anna-Sofia Monroy, från Luleå, var först upp på scenen under torsdagens repetition och körde igenom sin fredagslåt Schakles, med blandat resultat. Texten sitter inte perfekt ännu och koreografen Sacha Jean Baptiste visar med hela kroppen hur hon måste jobba med yvigare rörelser – mer kroppsspråk.
– Min stora utmaning är att jag måste ”lose it up” och ta med publiken. Men det är så svårt – jag är så ovan, jag har aldrig gjort det förut, säger Monroy efter repet.
Hon rör sig vant i Stockholmsmässans stora lokaler och hinner med både kvällstidningar, webb-tv och lokalpress innan lunch. Det är tredje veckan hon befinner sig i Idol-världen och bubblan, som kan verka kaotisk, skyddar henne från storhetsvansinne.
– Vi sitter bara på hotellet och övar på våra låtar. Men när jag pratar med mamma säger hon hela tiden att folk pratar om mig i Luleå.
I rummet intill, som är den stora tv-studion, hörs Tove Burmans röst till tonerna av Don't mess with my man och även om det låter bra får Kalix-representanten samma bannor som Anna-Sofia Monroy.
– ”Du måste ta för dig”. ”Du måste ta för dig”, säger hon med tillgjord röst som visar att hon har hört det förut.
Drygt en och en halv timme efter att repetitionerna inletts är de 16-åriga norrbottningarna på väg tillbaka till hotellet som ligger på andra sidan byggnaden. Under promenaden berättar de om jurymedlemmarnas frånvaro (”vi har typ aldrig pratat med dem”), låtlistan de hade att välja på (”båda har fått höra samma kritik och behöver ha låtar med fart”) och mystiska uppdrag under fredagen (”vi får inte säga något, det är hemligt”).
Innan dagens lunch som ”alltid är något med potatis” visar idolerna upp våningsplan 16, där nu alla bor efter att även Tove fått flytta upp. De plockar fram en del av gåvorna de fått inne på Anna-Sofias hotellrum. En stor chokladlåda med deltagarnas namn på, en jättelåda lösviktsgodis, hårprodukter ...
– Man glömmer bort att ta vara på det här ibland. Det är lätt att tänka att det är tråkigt att gå på sponsormiddag eller sitta och vänta, men jag hade inte hellre suttit hemma. Man blir bekväm, vi blir lite bortskämda, berättar Anna-Sofia Monroy.
Hon ber om ursäkt över att rummet inte är så välstädat, och tycker samtidigt att det är okej att Tove Burman slänger upp skorna i sängen.
På Idol-hotellet behöver ingen städa efter sig.
– Vi äter på hotellet hela tiden och när vi väl kommer till punkten att vi måste plocka bort maten glömmer man bort det, vi är inte vana vid det. Det kommer vara synd om mamma när jag kommer hem, säger Anna-Sofia med ett skratt.
En gång i veckan ser tv-publiken vad som pågår i sångarnas liv, men veckorna där emellan är fulla av aktiviteter. Fotografering, styling, sponsorträffar, psykologmöten, sånglektioner och jippon är några av hållpunkterna.
– Det var sponsormiddag i går och jag och Anna-Sofia gick omkring och bara ”Gud hur minglar man?”, vi hade ingen koll. Men vi hade varandra i alla fall (skratt), berättar Tove Burman.
Saknar ni något hemifrån?
– Jag saknar mina bröder, mamma och pappa … det är väl sådant. Men annars trivs jag ganska bra här, jag vill stanna, säger Tove Burman med ett leende.
Norrbottningarna går genom korridoren, mot hissen och restaurangen. För ännu en dukad måltid.
–Det var potatis igen. Kan vi inte bara få pasta någon gång? säger Anna-Sofia.
– Ja, eller ris. Jasminris, svarar Tove.