Glada hälsningar från Missångerträsk handlar om en stockholmstjej som åker till en liten norrbottnisk by och träffar en same.
Som bok- och manusförfattare innebär det ett fält av möjliga minoritetsminor att trampa på. Martina Haag gjorde allt för att undvika dem och göra en respektfull skildring av samekulturen.
– Jag har till och med hånglat på skoter för att veta hur det känns. Om jag inte vet hur det är beskriver jag bara min egen schablonbild. Om jag skriver om renrace och aldrig har testat det själv vet jag inte att snöret man håller i är så tunt att du inte får fäste med vantarna, berättar hon.
Den 25 september går den upp på landets biografer men redan under torsdagen var det galapremiär för filmen, i Jokkmokk där den är inspelad.
– Jag var så nervös, det kan inte vara nyttigt. Det är läskigt att komma till hemmaplan, jag tänker att man sticker ut hakan lite grann när man ”claimar” ett område som man inte har rätt att göra, berättar Martina Haag, som även spelar huvudrollen Nadja i filmen.
– Men de verkade väldigt glada, det var i alla fall ingen som kom fram och var besviken efteråt. De skrattade jättemycket.
Har du varit orolig för att trampa någon på tårna?
– Jag är medveten om att det är att sticka ut hakan, därför har jag varit extremt noga med min research. Jag har inte suttit hemma i Stockholm och hittat på vad samer pysslar med.
Ola Rapace spelar renskötaren Jocke och förutom Rapace är det bara samer som spelar samiska karaktärer i filmen. I förarbetet till boken såg Martina Haag till att speed dejta tio renskötare.
– Jag frågade vad som är det dummaste stockholmare har frågat dem och skapade sedan ett pärlband av allt detta. Jag ville att det skulle krocka mellan Jocke och Nadja så att det bara dånade om det till en början, säger hon.
Vilken är den dummaste frågan?
– Det allra dummaste hon frågar är: ”Har ni mycket problem med samer här uppe? Är det mycket tjafs om tomtgränser?”.
Glada hälsningar från Missångerträsk är en romantisk komedi, eller saga som Haag kallar det för, och poängterar att ”det här är ingen diskbänksrealism, det hoppas jag inte att någon tror”.
Var det svårt att hitta en balans mellan att spela på klyschor och undvika fallgropar?
– Ja, det är hela grejen. Jag tänker att det bästa sättet att komma till insikt med saker och ting är inte att hålla en föreläsning, det är en bättre väg att gå om man kan skratta sig till insikt.
LÄS DUO NÖJES RECENSION AV FILMEN: