I början av mars släppte Ellen Sundberg uppföljaren ”White Smoke And Pines”. Ett album som spelades in hemma hos Israel Nash i Dripping Spring, Texas. En upplevelse hon sent kommer glömma.
– Vi möblerade om hans vardagsrum till en studio, sen spelade vi bara musik i åtta dagar. Det mesta spelade vi in live, det var otroligt häftigt och inspirerande. Det känns som jag kom in på rätt väg med Israel och hans band.
Och att Israel Nashs medverkan gjort avtryck på skivan är tydligt. Där ”Black Raven” var starkt influerad av country lutar ”White Smoke And Pines” mer mot americana med psykedeliska inslag.
– Man hör fortfarande att det är jag, men nu har jag hittat det sound jag vill ha. Man har en slags grundkänsla när man ska spela in, men den är svår att sätta ord på. Därför var det så bra med Israel, han förstod vad jag ville med min musik.
I låten ”Vägen Är Lång (The Road Is Long)” växlar Ellen Sundberg mellan engelska och svenska och bryter därmed mot en oskriven lag när det kommer till låtskrivande. Men mot alla odds lyckas hon med tilltaget med både heder och ära i behåll.
– Det kan lätt bli hur töntigt som helst, det tänkte jag på när jag skrev den. Men jag fick bra respons och jag tycker det fungerar. Det är svårare att skriva på svenska, man måste liksom ställa om hjärnan när man är van att skriva på engelska. Men jag kanske provar på att göra nån mer tvåspråkig låt.
I fredags spelade Ellen Sundberg och hennes band på Hotell Lappland i Pajala, och dagen efter på Krokodil i Piteå. Och fram till mitten av maj fortsätter hon kuska runt på landets vägar.
– Jag har med mig mitt band; mina tre killar från Jämtland, och så Nik Lee som spelat med Israel Nashs band på gitarr och en massa pedaler. Det är häftigt, vi är jättepeppade.