SUGEN PÅ MER FILM? LÄS: ROCKUMENTÄRER FÖR REGNIGA DAGAR
History Of The Eagles (2013)I den här välgjorda dokumentären får man genom massvis av gamla intervju- och konsertklipp följa Eagles från starten i början av 70-talet till (det första) slutet nästan tio år senare, och vidare till återförening med ”Hell Freezes Over” 1994 och sista plattan ”Long Road Out Of Eden” 2007.
Medlemmar kommer och går runt bandets kärnduo Don Henley och Glenn Frey, som efter några mer eller mindre lyckades försök tar sig till toppen med ”Hotel California” 1976. Sedan bär det av utför…
Gillar man inte Eagles sedan tidigare finns en god chans att man gör det innan filmen är slut.
I januari 2016 avled Glenn Frey och Eagles lade ner för gott.
The Other One: The Long Strange Trip Of Bob Weir (2015)Bob Weir blev aldrig lika berömd som sin kollega Jerry Garcia, men var en minst lika viktig ingrediens i Grateful Deads sound och utveckling. Filmen blandar arkivfilmer från 1960- till 1990-talet med nyinspelade intervjuer med Weir. När det gäller Grateful Dead råder ingen brist på dokumenterat material och arkivfilmerna, både intervjuer, konserter, TV-framträdanden och privata filmer håller hög klass.
En välgjord dokumentär där man kommer Bob Weir inpå livet.
Att Weir borde ha lagt ner Grateful Dead efter Garcias död 1995 istället för att tjurskalligt fortsätta turnera med hjälp av bland andra John Mayer är en annan historia.
Janis: Little Girl Blue (2015)En ganska sorglig historia om flickan som inte passade in men som lyckades ta sig till toppen av rock n roll-världen under slutet av 60-talet, men utan att någonsin hitta lyckan. I ”Little Girl Blue” får man följa Joplin ändå från barndomen i Texas till det snöpliga slutet 1970. Man har intervjuat mängder av människor som stod sångerskan nära, både syskon, vänner och musiker.
Efter att ha sett ”Little Girl Blue” inser man om inte annat två saker; hur fruktansvärt bra Janis Joplin var och hur kort och intensiv hennes karriär (och hennes liv) var.
Daft Punk Unchained (2015)Dokumentären du inte visste att du ville se. Daft Punk är noga med att aldrig visa sig utan sina karaktäristiska hjälmar, men i Daft Punk Unchained får vi följa duon ända från de tidiga dagarna i bandet Darlin’ i början av 90-talet (namnet Daft Punk tog man från en dålig recension av Darlin’s enda singel), till debut-EP:n 1994 och det stora genombrottet med albumet ”Homework” 1997.
Bandet själva förekommer mest som röster från gamla intervjuer och i arkivfilmer från dagarna innan hjälmarna åkte på. Men med den image de har fungerar det, och ”Daft Punk Unchained” lyckas avslöja en hel del om Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem-Christo utan att sabotera mystiken.
Glen Campbell: I’ll Be Me (2014)En film som egentligen inte fokuserar så mycket på musik, även om det såklart per automatik blir en stor beståndsdel med tanke på vem huvudpersonen är. Istället handlar ”I’ll Be Me” om countrylegendaren Campbells begynnande alzheimer och hur det påverkar både honom själv och människorna närmast honom.
En sorglig film som bjuder på ömsom skratt, ömsom tårar, och belyser ett viktigt ämne. Det är samtidigt fascinerande att se hur djupt rotad musiken är i den allt sjukare Campbell, som får svårare och svårare att klara vardagen, samtidigt som han utan problem river av ett två minuter långt gitarrsolo på scen under (vad alla utom han själv vet är) sin sista turné.