För mig är Carl-Einar Häckner den där göteborgaren som drar in kondomer och gafflar i näsan och överdriver ansiktsuttrycken till jag inte orkar titta längre. En sorts humor, som egentligen inte är humor utan bara konstigt, vilket gjorde att jag packade med mig såg, sovkudde och penna i bilen.
Och visst fan plockar han fram kondomtricket. Han låtsas också trycka in både gaffel och häftpistol i ögonen och gapar större än vad han ansikte tillåter. Han är konstig.
Men samtidigt lockar han in publiken i att gilla konstigt.
Carl-Einar Häckner river av tio trolleritrick per minut. Knappt hälften imponerar, knappt hälften misslyckas och allt är meningen. Komikern spelar mycket på sin osäkerhet när han snubblar runt på scenen och lägger in smårepliker som "det tyckte jag var kul i alla fall", publiken skrattar av bara känslan av den konstiga situationen.
Han tar fram en uppstoppad get, sätter på en sadel och hoppar på den själv. Sedan drar han på sig en flamingohatt, skjuter med knallpulverpistol och andas in röken. Är det roligt? Nej. Är det konstigt? Ja. Är konstigt roligt? Ja, ibland.
Föreställningen heter Skärvor och med tanke på att Carl-Einar Häckner pratar om att vi alla består av skärvor och drar liknelser till en (allt för utdragen och seg) historia om hans mammas porslinsdelfin, som måste limmas ihop, förstår vi att titeln spelar på tillkortakommanden och trasiga personligheter. Men jag skulle vilja säga att anledningen till att Skärvor är en så talande titel beror på att hela föreställningen är som en delfinvas som gått i hundra delar – resultatet blir att komikern plockar upp skärvorna en efter en och lyfter fram dem i ljuset. En del bitar är helt meningslösa och obegripliga, andra riktigt bra – de flesta är konstiga.
De musikaliska numren som sprängs in i programmet hade jag i stort sett kunnat vara utan helt. Halvbra melodier med berättande texter som slutar i någon svamlig ickemusik känns bara onödigt.
Höjdpunkterna är Häckners personlighet och ibland sköra scenspråk. Trolleriet är bra, men inte spektakulärt.
Det är en ganska konstig föreställning, men ändå rätt så underhållande.
Konstigt även det.