LÄS FLER KRÖNIKOR PÅ DUONOJE.SE
Jag minns inte hur hon kom in i mitt liv, men i den där kassen ligger 104 brev skrivna till Annie, en adelsdam och konstnär under 1900-talets första hälft. Hon är i dag helt okänd, men jag kan inte sluta läsa dem.
Förväntningarna var låga när jag började ögna igenom ett par av breven – men det var innan jag insåg att i princip alla kommer från Annies älskare. Plural. Sida efter sida med snirkligt bläck rymmer svingande i takkronor, otrohet, sönderslagna äktenskap, sjukhusvistelser för ”nerver” och festkvällar på restaurang Hasselbacken.
Annie är alltså konstnär, utbildad i Berlin och London. Jag har aldrig sett en bild på henne, men jag vet vad som dödade hennes lillebror (spanska sjukan) och dotter (tuberkulos). Jag har brevet där hennes make sockerdirektören ställer ett ultimatum efter att ha upptäckt Annies affär med en skånsk greve: Var mig trogen eller slå familjen i spillror. Skilsmässan är klar i december 1915; det går vid den tiden en skild kvinna per tusen gifta.
Sent år 1917 träffar Annie – nära 40, frånskild och tvåbarnsmamma – den tio år yngre adelsmannen Göran på en fest. Hon nyper honom med en sockertång i lillfingret och Göran är såld. Länge träffas de i hemlighet. Göran skriver långa, kladdiga kärleksförklaringar på kornblå brevpapper, och får han inte hennes hand vill han dö med henne. I december 1918 förbjuder Annies pappa översten deras kärlek, och tre månader senare är Göran död.
Därefter avlöser männen varandra. De bönar och ber henne om trohet, men hon fortsätter flirta i ett evigt champagnerus. Till en av älskarna säger hon att om det är frid han söker ska han glömma henne. En annan – en kulturman som recenserar kvinnors vikt och påstår att kvinnliga nerver inte håller för att syssla med konst – skäller hon ut efter noter.
Annies liv är en hemlighet jag både vill hålla för mig själv och skrika ut överallt. För att hon så uppenbart föddes i fel tid och vägrade leva efter omvärldens förväntningar. Jag tänker att vi hade kunnat hänga – skratta när en släkting förebrår henne för att ha svingat sig i takkronan, och utdela mördande blickar när Kulturmannen påstår att de enda kvinnor han står ut med är kräfthonor.
Vem bryr sig om Jon Snow lever eller Piper Chapman släpps ur fängelset. Allt jag vill är att hänga med Annie.