Alkberg går ner i Potatiskällaren på egen hand

Mattias Alkberg har återigen fått chansen att välja artister till Potatiskällaren. Nytt för i år – han spelar där själv.

TILLBAKA. Mattias Alkberg ansvarar för bokningarna på Potatiskällaren – och i år spelar han där också själv.

TILLBAKA. Mattias Alkberg ansvarar för bokningarna på Potatiskällaren – och i år spelar han där också själv.

Foto: Linnea Bergenudd

Duo Nöje2015-08-20 06:30

För tredje året i rad står Mattias Alkberg som bokare och arrangör till scenen Potatiskällaren på Musikens makt. Föregångaren Blandband startade i lokalen Potatiskällaren och Alkberg håller fast vid dess ursprungsidé.

– Det finns många anledningar till att ha den, det är en del av musikvärlden som inte riktigt syns – som verkligen inte syns. Ofta är den så smal att ställen som Föreningsgatan inte bokar banden heller, de faller mellan alla stolar, berättar han.

Fredagen inleds med en öppen poesiscen och därefter väntar en handfull akter under två dagar. När Mattias Alkberg ska lyfta fram de artister han tycker att publiken ska passa på att se slutar det med att han räknar upp varenda musikakt.

– Jag tycker att allt är bra på den scenen – verkligen allt, konstaterar han.

Han beskriver uppställningen som "lite alternativ" och det är hans egen musiksmak som har fått avgöra urvalet helt och hållet.

För egen del blir det dessutom speciellt i år i och med att han själv uppträder med sitt band Dead Alkberg och ytterligare två handplockade frontfigurer.

– Jag ville jättegärna ha Conny Nimmersjö, men hade inte råd att boka honom med sitt eget band – så vi satte ihop ett eget. Då ville Ulf Stureson vara med också, det var asmäktigt, berättar han.

Uppträdandet kommer innehålla en blandning av Alkberg, Nimmersjö och Sturesons låtar.

Det måste kännas roligt att spela där?

– Ja, men samtidigt ... Alla spelningar jag har sett där har varit så jävla bra, så jag blir nervös över att jag själv ska vara dålig i jämförelse, säger Mattias Alkberg.

Program Potatiskällaren

Fredag:

18:00 Ordanvind presenterar en öppen poesiscen med några av Sveriges främsta estradpoeter

20:15 Lava Bangs

21:00 Matriarkatet

22:30 Dead Alkberg med Conny Nimmersjö och Ulf Stureson

Lördag:

12:00 Unga Talanger

14:00 ABF Demoscen

18:00 Filip Lundgren

19:15 Arre! Arre!

20:00 Mi von Ahn

22:30 Dennis Kalla

23:30 Nord & Syd

.

Mattias Alkbergs text

Det fanns en gammal potatiskällare på Kronan i Luleå. För länge sedan förvarade man säkert potatis i den - med tanke på dess storlek säkerligen enorma mängder - men när militärförläggningen på området lagts ned tömdes den på knölar och under några somrar fungerade den i stället som en alternativscen i Luleå, i regi av bland andra konstnären och musikern Mats Wikström, och kulturföreningen Syster.

Där har jag själv spelat improviserad oljudsgitarr. Där såg jag poeten David Vikgren sjunga Rolling Stones översatt till svenska och konstnären Ulrika Nuottaniemi vandra omkring i lokalen med stolar fasttejpade på fötterna. Jag såg Park Hotell spela chilenska standards på akustisk gitarr. Jag hörde Malmöpoeten Linus Gårdfeldt läsa sina dikter. Jag såg The Bombettes spela sin dansanta punk i sensommarkylan en natt, och en varmare sommarkväll Paddington DC göra detsamma. Och mycket annat.

Det var i sanning en alternativ scen, ett alternativ till allt rådande, till och med till Luleås egna lilla alternativscen. Det var en avlång betonghåla med bristfällig akustik och lågt i tak. Samtidigt var taket ingen begränsning annat än i fysisk bemärkelse. Allt som avvek från normen välkomnades med öppna armar. Lågt men högt i tak.

För något år sedan jämnades jordkällaren, egentligen mer en bunker, med marken.

Den här scenen på Musikens makt är en hyllning till Potatiskällaren och det den betydde för mig och några andra.

En hyllning till det som inte riktigt passar in någon annanstans, helt enkelt för att det är både anspråkslöst och anspråksfullt i sig. Konst och musik som inte riktigt tillåts breda ut sig någon annanstans. Som inte vill breda ut sig och därför förtjänar en plats och ett forum.

Det är ingen paradox.

Det finns en styrka i att vara vag, nästan svag, och ömtålig i en tid och värld som premierar beslutsamhet och tydliga av- och åsikter. På samma sätt som det finns ett värde i att vara helt oresonligt arg, när konsensus är att vara resonlig och ”ta debatten”.

Det är inte pretentiöst.

Potatiskällaren intas denna helg av en mängd artister och konstnärer som har något viktigt att säga, som en kanske inte visste fanns. Och kanske är det precis det en letar efter, någon som känner likadant som en själv. Eller någon som får en att känna sig mindre missnöjd och ensam.

Mattias Alkberg

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!