Linda Ekersund och hennes familj bor i en enplansvilla med inredd källare byggd på 1940-talet på Lövskatan i Luleå. De har bott här i 15 år, men det tog ett tag innan Linda, som var van vid att bo i hyresrätt, insåg att hon faktiskt har möjlighet att göra om hemmet som hon vill.
Och det har hon gjort. Förr var hemmet rätt beige, men nu är det raka motsatsen. Starka färger som rött, orange, grönt, rosa och turkost möts i kraftfulla mönster med blommor och medaljonger.
Linda samlar på tapeter, gardiner och täcken, burkar och lampskärmar från 1960- och 70-talen och matchar färgexplosionen med mängder av detaljer och bruksföremål från samma tid.
– När man har mycket av mycket blir det som harmoni ändå. Jag vill att det ska vara mysigt, varmt och ombonat. Vårt hem är retroinspirerat med inslag av sagovärld, tivoli och tusen och en natt, säger Linda som är hjärnan och hjärtat bakom inredningen.
Lindas och sambon Magnus sovrum är ett collage av gamla originaltapeter i röda toner som tillsammans med det rödmålade taket med guldstjärnor åstadkommer höjden av myskänsla.
– Jag började med en tapet som mormor och morfar haft på toaletten och sedan blev det ett lapptäcke utifrån det. Men det var ett svårt val. Det måste kännas rätt, man är så rädd att man slösat bort dem. Men när jag beslutade mig för att sätta upp dem föll allt på plats och just nu är jag mest nöjd med sovrummet, säger Linda.
Resten av hennes tapetsamling finns sparad i ett av uthusen och även om den inte syns öppet så är den lika kär ändå. Här i sovrummet finns Lindas samling med gamla hattaskar. Elva stycken har hon här, och de är lika snygga som utmärkta för förvaring av smågrejer. Tygerna ligger på öppna hyllor i källaren och en hel bunt med blommiga retrotäcken ligger samlade på en hög i en hall. Då och då byter Linda ut de som används som filtar i soffan. Någonstans i hemmet gömmer sig också 120 lampskärmar.
– Det börjar vara lite platsbrist, men än kan vi ju ta oss fram, säger Linda skämtsamt.
I köket står typiska 1970-talsserviser, termosar och mängder av gamla burkar uppradade på öppna hyllor.
– Öppen förvaring känns luftigt, men framförallt vill jag ju se vad jag har. Man vill ju inte stänga in så fina saker, säger Linda.
Väggen som hyllorna sitter på är egentligen ett golv, som fick bli väggbeklädnad när köket gjordes om och alla överskåp revs ut.
– När spisen gick sönder passade vi på att göra det lite mer som vi ville ha det. Man börjar med en förändring och så föds det en ny idé och så blir det till en kedja. Vi lägger stort värde i att göra saker själv, säger Linda och häller upp kaffe i en grön 70-talsmugg på det röda köksbordet.
Inredning har varit ett intresse sedan Linda var liten.
– Vi har ju en stor retrotrend som pågått ett tag men jag började samla tidigt, redan när jag bodde hemma. Jag har alltid gillat samma saker så jag hade ett stort lager redan innan det började kosta så mycket pengar, säger Linda.
Samlingar i all ära, men vissa saker har en speciell betydelse för Linda, som kryddburkarna som stod hemma hos mormor Greta och morfar Tage när Linda var liten.
– Och alla saker som barnen gjort i skolan eller i hemlighet här hemma för att överraska mig. Men även trasmattan i hallen som min farmor Helmi som vävt av nedklippta slita tyger å kläder. De sakerna är ovärderliga, säger hon.
Hon tror att hennes retrovurm har att göra med nostalgi, när hon på något sätt återskapat sitt hem av prylar hon vuxit upp med.
– Jag ser min barndom i de här burkarna. Jag skulle önska att alla får en sån barndom som jag haft. Men färgerna och formspråket är det jag tycker mest om, sedan är det en bonus att det är mormor och morfars gamla grejer.
Mycket här är handlat på loppis och de bästa loppisarna enligt Linda är de som är i hem, när man ser en skylt längs E4 och svänger in. Där är det lättare att göra fynd, tycker hon.
– Det finns så många skatter hemma hos folk.
Överallt, på lampskärmar, gardiner, hyllplan och skålar så finns de. Bollfransarna, som ligger Linda så varmt om hjärtat.
– Det är lite tivolikänsla. Man kan sätta bollfransar på en hur tråkig grej som helst – och så blir man glad av det. Så det är bra att ha ett lager hemma.
Till och med i badrummet finns det bollfransar. I det stora rummet, som tidigare varit sovrum, ryms både sminkbord med hurts och ett stort blått skåp, båda med tapetserade låd- och skåpfronter.
– Jag har tagit fasta på att göra något av det folk inte vill ha, men även om vi köper nya grejer brukar jag göra om det för att få det eget.
Efter en vattenskada fick Linda chans att välja nytt kakel och då var en turkos vägg och schackrutigt golv hennes självklara val. Badkaret med lejontassar fanns med när Linda köpte huset.
– Det var drömmen. Om jag någon gång skulle köpa ett hus så skulle det vara med tassbadkar, trappa och öppenspis, och här fanns allt det, säger Linda.
I källaren huserar barnen Max, 9, Simåne, 13, och Miranda som snart fyller 18 i varsitt rum. Miranda med det största rummet i husets gamla garage har en enklare smak än resten av familjen medan hemmets färgexplosionstema hänger med in i Simånes rum som inretts i blått, turkost, cerise och svart. Max som tycker om att rita har skapat ett eget galleri med sina teckningar mot rummets röda väggar.
– Jag tycker om när ett hem känns välkomnande och att barn bara kan stövla in. Går något sönder för att man leker bryr jag mig inte om det. Ett hem där man kan leva, och leva om. När person och hem stämmer och personligheten skiner igenom, säger Linda.