DEBATT
I augusti detta år skedde byggstarten på den 12 km långa delsträckan Umeå-Dåva. Hela Norrbotniabanan blir 27 mil lång och med elva års byggtid blir det en bygghastighet på 24,5 kilometer per år.
Om vi går tillbaka i historien och till hackornas, spadarnas och skottkärrornas tid så finner vi att byggandet Malmbanan sträckan Gällivare-Riksgränsen påbörjades 1898 och trafiken kunde släppas på 1902. Här klarade rallarna att bygga 23 mil järnväg på fyra år.
Kvinnorna och männen bakom förra sekelskiftets stora järnvägsbygge kan känna sig stolta där de ligger begravda i Tornehamns rallarkyrkogård, i samma jord som chefen Axel Granholm. Deras fart i järnvägsbyggande var 57,5 kilometer per år, alltså mera än det dubbla mot dagens järnvägsbyggare som har tillgång till alla möjliga maskiner.
Så frågorna smyger sig på:
Har utvecklingen gått baklänges när det gäller våra järnvägar?
Hur ska det gå för de stora industrisatsningarna i Norrbotten när tågen på den nya bana som ska höja transportkapaciteten blir så försenade?