Fredrik "Benke" Rydman, född 1974, är uppvuxen i Västerås och började med pardans när han var tio år. Det var bugg och lindy hop och den typen av danser.
– Vi provade i skolan och min lärare sa att "du borde börja den här kursen". Jag har alltid tyckt om sport och jag tror det var musiken och rörelsen tillsammans som jag hade lätt för.
Det var först vid 19 års ålder som han kom in i den individuella dansen. Han hade börjat plugga till civilingenjör i Uppsala när han hälsade på en kompis som gick på Balettakademien i Stockholm.
– Jag tänkte att jag kanske skulle ta ett år off och prova något annat. Så jag sökte till Balettakademien och kom in och sedan kände jag att det nog var dansen jag skulle satsa på.
Han utbildade sig till dansare 1994–1997 och efter det åkte han med samma kompis som tidigare till Los Angeles, där de upptäckte streetdance och hiphopkulturen.
– Vi kände bara "wow, vad är det här" – det fanns ju inte i Sverige på den tiden. Och så tog vi med oss det hem.
1997 var han med och startade dansgruppen Bounce som gjorde streetdance i alla dess former. Gruppen fanns i 13 år, blev framgångsrik och välkänd och sålde ut Globen fem gånger en helg. Även i Luleå var de på turné minns han.
– Bounce blev en bra skola, jag lärde mig hantverket från grunden till det jag håller på med nu, vilket är alltifrån scenografi och ljussättning till koreografi och regi.
Idag arbetar han som koreograf och regissör med både dans och teater i Stockholm och utomlands.
Till Luleå kommer han med sin enmansföreställning "Master of Dance" som han har skrivit tillsammans med Martin Luuk från Killinggänget. Föreställningen byggs upp som en masterclass där Benke efter många år som dansare, koreograf och regissör delar av sina kunskaper.
– Jag utmålar mig själv som en sorts guru och berättar alla mina hemligheter om dans för publiken, samtidigt som jag visar dansen och gör en koreografi.
Publiken får välja både musiken och hur han ska röra sig och är på så sätt med och skapar koreografin.
– Det blir väldigt roligt och mycket interaktion med publiken, blandat med dansnummer då jag går loss och visar upp mina idéer. En sorts blandning mellan dans och stand-up.
Idén bakom föreställningen var att han ville bjuda in människor som inte håller på med dans till dansvärlden.
– Jag tror att många tycker att det framstår som något väldigt mystiskt, men att det finns mycket som är intressant att veta. Jag vill på ett lustfyllt sätt berätta hur man skapar dans och koreografi.
Tankesätten han lärt sig under alla år i yrket kan mycket väl vara överförbart på andra yrken menar han.
– Det finns en tramsig nivå i förställningen men också mycket allvar och botten. Det handlar om hur man försöker att inte tvivla på sig själv.
Kommer du att slå hål på några fördomar mot dans i hockeystaden Luleå?
– Definierar ni er som hockeystad? Coolt! I så fall är det något jag ska ta med mig i föreställningen. Till exempel, vad skulle hända om hockeyspelarna tränade dans tre gånger i veckan? Med deras spelstil och mentalitet?
Själv tänker han ofta på dans som sport.
– Det finns mycket likheter, det handlar om prestation och om att nå vissa mål. Och när man väl lär sig att se saker och ting på ett annat sätt, kan man växla upp en nivå och uppnå sina mål genom att angripa sin träning på ett annat sätt. Jag uppmanar alla hockeyspelare att komma och titta.