Thiago Granato har världen som arbetsfält och är ständigt på resande fot.
Han har en bakgrund i modern och klassisk dans där läraren hade ett romantiskt förhållningssätt till dansen, vilket han senare ifrågasatte, skalade av och bröt ned.
– Det är inte nödvändigtvis ett uttryck för någonting, utan mer ett uttryck i sig självt för språk, historia och förståelse, säger Thiago Granato.
I dag är dans för honom något som händer i stunden av koncentration. I sin koreografi försöker han skapa en situation där uppmärksamheten förändras individuellt hos den enskilde dansaren, men också kollektivt.
– När jag bjuder in människor att se en föreställning är det viktigt för mig att presentera en tydlig struktur för dem så att de uppfattar förändringar – förändringar i utrymme, tid och energi. Det är dans för mig.
Det handlar inte så mycket om dansteknik, även om det kan göra det, utan sättet Thiago Granato arbetar på med dans handlar mer om att förmedla känslan, upplevelsen av förändringar i rörelser.
Thiago Granato menar att dans och koreografi som konstform är elitistisk. "Man behöver resurser och en bakgrund för att få tillgång till den världen. Jag försöker att främja tillgången."
Det var även det han ville förmedla till den grupp dansare han arbetade med under rörelsefestivalen Nära Dans Boden. Han jobbar mycket med sinnesintryck som syn, hörsel och känsel.
– Det är väldigt viktigt för mig att arbeta med våra sinnen för jag tror att allt är i rörelse. Allt förändras hela tiden. Kroppen kanaliserar känslan i rörelser, men för mig handlar det inte om att producera rörelser utan om att göra dem levande.
Han har olika former av workshop, och trots olika språk, bakgrund och kultur tycker han ofta att det fungerar bra. I Boden koncentrerade han sig på performativ praktik. Själv säger han att workshoppen har mer anknytning till trädgårdsarbete än arkitektur.
– För att praktisera måste man repetera; fysiskt, emotionellt och ideologiskt.
För Thiago Granato är det ett nöje att undervisa och han tycker även att han lär sig mycket själv.
Som tio-åring ville Thiago Granato bli skådespelare och började teaterskola, men hans lärare i kroppsspråk ansåg att han var dansare.
– Jag blev väldigt ledsen, säger han och skrattar. Jag började ta danslektioner och kände direkt att jag var född till att dansa. Allt gick så fort. Jag var en student som inom några månader blev lärare.
Han har sin bas i Tyskland, men är nästan aldrig där. Hans familj är portugisisk och han har en bostad i Portugal.
– I år provade jag på vintern där. Den var väldigt bra.
Boden hälsade honom välkommen med runt 20 minusgrader.
– Innan jag kom hit tänkte jag att det skulle vara som i Alaska. Det är vackert.
I Boden koncentrerade sig Thiago Granato på performativ praktik för att ge deltagare exempel och en idé hur de kan relatera till sin egen bakgrund.