I september 2012 dansade hon solo i föreställningen ”Rien du tot, Rien et tot, Rien est tot, Rien” till Franz Schuberts musik ”Flickan och döden” på 3:e Våningen i Göteborg, scenen för bland annat modern dans.
Hon imponerade på publiken med sin tidlösa grace och med en mogen skönhet som förmedlade en stolt livskänsla. Ungefär så löd essensen i ett av de många entusiastiska omdömena.
Vid samma tillfälle framförde hon ett improviserat stycke tillsammans med sonen Pierre på gitarr. Hon var då 86 år och fick efteråt frågan om hur länge hon egentligen tänkte hålla på att dansa.
”Tills jag dör”, svarade hon bestämt, med det ironiska tillägget: ”Men jag har lovat min koreograf att inte dö på scenen.”
Att hon så elegant och värdigt förmådde fortsätta att dansa högt upp i åren menade hon berodde på att hon hade lärt sig att hålla kroppen neutral och hade lärt sig ”en teknik som respekterar kroppen.” I ett försök till förtydligande sa hon:
”Jag sätter mig i förbindelse med kosmos. Det finns känslor som man inte alltid får visa på grund av uppfostran – men då man dansar tar man fram dom, nyttjar dom och gör nånting av dom.”
I samband med framträdandet i Göteborg fick hon ta emot ett hedersstipendium ur Carina Aris Minnesfond. Stipendiet lämnades över av Mariane Orlando, som också hade varit verksam långt upp i åren och bättre än de flesta förstod att uppskatta Pougets speciella känsla och scennärvaro.
Alphea Pouget föddes i Luleå 1925, som dotter till överjägmästaren John Wallmark och Elsa Rosenlund. Hennes bror Gösta blev för övrigt berömd målare och tecknare.
Tidigt vaknade hennes intresse för dans och hon började gå kurser i sin hemstad. När hon var 19 år åkte hon till Paris, där hon fick möjlighet att studera klassisk balett för självaste Leo Staats, på den tiden berömd balettmästare vid Parisoperan.
Då hon återvände till Sverige fick hon koreografen Birgit Åkesson i Stockholm som lärare i några år. Under den tiden utvecklades hennes intresse för den moderna dansen, som därefter blev hennes huvudsakliga inriktning.
I hela sitt yrkesliv var Alphea Pouget verksam i Frankrike och Tyskland
Under nästan två decennier ledde hon ”Atelier communication par la danse” i Paris. Där startade hon också så småningom en egen dansstudio och blev i och med det starkt delaktig i utvecklingen av den nya vågen inom fransk dans.
Vid stadsteatern i Bremen startade hon 1975 den visuella dansteatern Bildertheater. Den blev en riktig framgångssaga och gav henne chansen att senare starta en egen dansskola. För sina insatser belönades hon 1988 med Tysklands enda statsorden, Förbundsrepublikens hederskors för samhällsnyttiga tjänster.
Senare flyttade hon tillbaka till södra Frankrike och där hade hon i fortsättningen sin bas, även om hon fortsatte att undervisa och hålla workshops i bland annat Paris, Marseille, Berlin och Hamburg.
Emellanåt fortsatte hon att dansa själv. Tillsammans med den 56 år yngre belgiske koreografen Koen de Preter gjorde hon till exempel duetten ”Journey” 2012, en uppmärksammad föreställning med vilken de ville symbolisera de upplösta gränserna mellan generationerna.
För Alphea Pouget förblev dansen på alla sätt ett livslångt behov. Dansen var ”som en sjukdom, en kronisk sådan”, som hon brukade säga.