Heidi Vierthaler är en namnkunnig dansare från Seattle i USA som landat i Luleå för att sticka in en stor injektionsspruta av inspiration till de dansare som valt att vara med på hennes Work Shop.
– Vi försöker lära oss bryta invanda mönster och hitta nya uttryck, säger hon och visar.
Ofta kan en dansrörelse lite slentrianmässigt födas ur en rörelse med armen. Men vad händer om den blir mer specifik och i stället kommer från huvudet, eller strupen? Eller från fingertopparna, armbågen eller axeln?
Det är som om Heidi Vierthaler plötsligt, med detta lite annorlunda fokus, genast får fram ett antal annorlunda och intressanta rörelseuttryck. Samma gör hon med nederdelen av kroppen. I stället för att starta rörelsen med benet lägger hon fokus på knäet, hälen, eller startar från höften. Och återigen skapas lite udda kroppsvågor.
– Egentligen har vi bara hunnit med lite uppvärmning, säger hon. Men vi jobbar med små medel i syfte att bryta vanor och hitta nya uttryck.
Ord som kvalité och dynamik är förstås lite diffusa i sammanhanget, men blir ändå begripliga på golvet. Det är också syftet med denna Work Shop, att deltagarna ska få tillfälle att utveckla det egna uttrycksregistret, få bättre artikulation och hitta mer överraskande rörelser.
Dans i nord, i samarbete med nationella Dansalliansen, har bjudit in Heidi Vierthaler till Luleå för denna två veckor långa inspirationsutbildning. Fem dansare har sökt sig hit, varav Lisa Hennix-Raukola och Marie Wårell egentligen är de enda som är verksamma i Norrbotten. De övriga bor till vardags i Stockholm.
– Men tanken är att allt inte ska hända i Stockholm, säger Marie Larsson som är chef för Dans i nord. Vi har ju ett regionalt uppdrag att stärka den professionella dansen i länet. Och det innebär att det måste finnas tillgång till professionell träning här också.
Åter i danslokalen pratar Heidi Vierthaler engagerat, på amerikanskt vis, om energi och dynamik. Om att man inte alltid måste röra sig heller i dansen.
– Stanna upp! Timing är viktig också när rörelsen återupptas.
– Föreställ er att ni har en boll inne i huvudet, säger hon.
Och efter ett tag måste Lisa Hennix-Raukola ta paus.
– Jag började känna mig sjösjuk, säger hon. Men det här är spännande. Som att återupptäcka någonting. Det känns annorlunda i kroppen.
Utbytet och möjligheten att få dansa tillsammans med andra dansare ska bli utvecklande, tycker Marie Wårell:
– Det kan bli lite ensamt ibland att vara dansare i Norrbotten.
Men det finns fördelar också, tillägger hon.
– Det finns en frihet. Här är det högt till tak och jag tror det är lättare att verkligen få göra det man vill.
Dansarna samlas för att visa upp vad de improviserat sig fram till denna första förmiddag med hjälp av tydligt fokus på enskilda kroppsdelar, som huvud och axlar.
– Ta inte i så mycket. Inte för mycket prestation, betonar Heidi Vierthaler som för att tona ner eventuell prestationsångest hos deltagarna.
– Det här är bara en övning.
Så följer några minuters rörelse. Resultatet är påfallande intressant och spännande. Vissa detaljer blir med ens viktiga, tycks det. Uttrycken suggestiva.
– Nej, ni behöver inte be om ursäkt för vädret, säger Heidi Vierthaler. Jag kommer ju från Seattle och har ingenting att invända. Där regnar det mest hela tiden.