Boken är hennes sjätte sedan debuten 1998 med Skuld, och hennes första utanför deckar/kriminalromansgenren.
Alvtegens steg bort från "döingar och ond bråd död" och till så kallat vanliga berättelser har länge emotsetts både av kritiker och bland hennes många läsare.
Trist då att det bara "bidde en tumme" när det skulle bli en vante.
Det psykologiska djup som varit Alvtegens signum i tidigare böcker saknas i En sannolik historia.
Ändå finns förutsättningarna och anslaget i romanen skapar intresse.
Kort bekrivet handlar det om Helena som förverkligar en gammal dröm och flyttar upp till "Norrland" med man och dotter och driver hotell i den gård som hon som liten tillbringat flera somrar. Men drömmen är mest hennes och äktenskapet krackelerar och med det fördjupas dottern Emelies längtan hem till Stockholm.
Utanför detta Lindgrens Hotell & Pensionat befinner sig en dag Anders. En man som till det yttre inget saknar, men ändå söker ett tillstånd av verklig mening i tillvaron. Och för att drastiskt göra något åt dessa känslor av intighet har han, på väg i sin bil norrut, så att säga lagt alla korten på bordet. Han bara blundade och tryckte gasen i botten...
Och kommer alltså, som sagt, efter en tid på sjukhus till Helenas hotell, trött och omtöcknad och med noll lust att vara social.
En sannolik historia vill berätta om smärta, livsval, rädsla, sorg, fördomar, kärlek, drömmar, kort sagt om några av livets många beståndsdelar som bor i oss alla. Och inte minst vår ovilja att se sanningen i vitögat.
Alvtegens dramatik ligger under ytan, och har så alltid gjort. Det psykologiska spelet mellan människor blir dock i denna roman ovanligt andefattigt. Eller så är det det Alvtegen vill säga: Så här är det.
Romanens intressantaste karaktär är Verner, en kuf som bor i torpet som sägs tillhöra Helenas granne Anna-Karins gård.
Verner, visar det sig, är en kontrast till Anna-Karin. Han är beläst och med stora konstnärliga talangar. Och en sorts filosof i den "lugna norrländska byn". Hon, som bor i faster Helga Anderssons gård, tror på tradition och tycker att saker ska vara som de alltid varit. Problemet för Anna-Karin är att det aldrig varit som hon trott. Och bittert får inse att hon levt i en villfarelse. Inte minst när det gäller vem han, Verner i torpet, är.
Hur det går i relationen mellan hotellägare Helena och hotellgästen Anders?
Tja, man ska ju inte berätta för mycket. Men så mycket kan sägas, att två personer som bär så många skuggor av oro och tvivel inom sig kanske vare sig vill eller orkar gå "hela vägen", som det heter.
Låter det luddigt? Visst, men romanen är luddig och rinner ut i ett...och.
Men återigen slås jag av att det kanske är hela poängen. Det vill säga att En sannolik historia försöker skildra livet som det Är...