Svårläst om andra världskriget
D-dagen. Slaget om Normandie.Antony BeevorHistoriska Media
Foto: UPI
Vad funderar de på när de går där med käpparna i sanden?
Kanske på kamraten som mejades ner av kulsprutseld. Kanske på smärtan av glassplitter i ansiktet.
Kanske på den tyske soldatens förvånade ansiktsuttryck i dödsögonblicket.
D-dagen, 6 juni 1944, har blivit en krigshistorisk myt, kanske den mest berömda i vår del av världen. En nutida PR-expert hade inte kunnat arrangera den bättre. D-dagen var, redan på planeringsstadiet, Det stora Återvändandets dag.
Likt pånyttfödda Odysseus på det stormande havet skulle de allierade soldaterna (amerikaner, britter, kanadensare, fransoser) stiga iland och nedkämpa fienden. Och historiens mest brutala regim skulle snart bli ett minne blott.
Kanske trodde du att det inte fanns mer att berätta om D-dagen? Handlar det om andra världskriget finns alltid mer att berätta.
Fråga bara Antony Beevor, den brittiske historikern vars böcker Stalingrad och Berlin. Slutstriden 1945 finns i varje medelålders mans bibliotek.
I sitt nya verk D-dagen. Slaget om Normandie dokumenterar Beevor de knappt tre månaderna som gick från invasionen av nordfrankrike till befrielsen av Paris.
Beevor, som enligt förlaget sålt cirka trehundra tusen böcker bara i Sverige, vill som vanligt kartlägga historien in i minsta militärhistoriska detalj.
Ideologiska färgningar är bannlysta, det enda som ska redovisas är nakna fakta. Det, och endast det, tycks enligt Beevor vara historikerns uppgift.
Om man inte är intresserad av militärhistoria är boken i det närmaste ogenomtränglig.
Såhär kan det låta:
"uppgiften att skydda de sydvästra infartslederna tillföll främst den 19. flygeskadern vid brittiska kustflyget (Coastal Command). Den var främst beväpnad med bombplan av typ B-24 Liberator och flygbåtar av typ Sunderland".
Du som kan skapa dig en mental bild utifrån det stycket är bara att gratulera.
Ett annat exempel, trivialt men ack så typiskt:
"Luftbevakningsofficeren ombord på kryssaren USS Quincy observerade:" (följt av ett citat).
En enkel fråga: Är det nödvändigt att ha med termen "luftbevakningsofficeren", trots att personen varken förekommer före eller efter detta stycke?
Går det inte att skriva:
"Ombord på kryssaren USS Quincy sa en officer:"?
Och borde det inte finnas smidigare omskrivningar av uttryck som "en amerikansk mekaniserad kavallerispaningsskvadron"?
Missförstå mig inte, det handlar inte bara om att förenkla läsningen. Antony Beevor är en skicklig och oerhört ambitiös historiker, men i sin iver att kartlägga allt och lite till missar han översikten och åskådligheten. Strid efter strid överlappar varandra i ett virrvarr av lemlästade kroppar, stridsvagnar och flygplansanfall.
Kontrasten mot, exempelvis, Peter Englund är slående. Beevor har inte den stilistiska känslan som krävs för att göra boken riktigt angelägen för andra än kalenderbitarna.
Det mest gripande är de levnadsöden vi får korta glimtar av.
Innan de begravs i militärhistoriskt sly.
Så jobbar vi med nyheter