Läsvärt om modernismen och prostitutionen
BOKMannen på gatan - prostitution och modernismPeter CornellGidlunds
Under 1800-talet kom den prostituerade att ses som antitesen till den rena, asexuella modern i borgerskapets hem och frågan är brännande än i dag.
Men hon var också ett ständigt tema i den tidiga modernismen - i så väl litteratur som konst.
Och det är detta som konstkritikern Peter Cornell ger sig i kast med i boken Mannen på gatan - prostitution och modernism.
Lite krasst konstaterar han att "inte ens en studie av slaveri, barnarbete eller det grymmaste förtryck tycks väcka så starka affekter" som att skriva om just prostitutionen och att det därför är så lockande att fatta pennan i ämnet.
Själv väljer han att inte moralisera i frågan. Hans studie handlar inte i första hand om prostitutionens verklighet, utan om dess mytologi och projektion "utifrån några situationer i modern konst och litteratur". Det är många konstnärer och författare, främst män, som behandlat prostitutionen i sina verk; Baudelaire, Hugo Zola, Dickens, Manet, prerafaeliterna, Toulouse-Lautrec och Picasso för att ta några. Alla män på gatan, flanörer som iakttog stadens liv och det framväxande moderna samhället - och som ofta umgicks med prostituerade.
Och att ämnet återkommer hos så många konstnärer och författare tolkar Cornell som att ämnet befinner sig i centrum både som en verklighet och som en "kongenial metafor" för villkoren i det moderna samhället. För ingenstans skär frågor om ekonomi, varusamhället, makt, klass, genus, sexualitet, moralnormer och ideologi varandra på samma tydliga sätt.
Cornell tecknar en tydlig bild av förutsättningarna för de prostituerade kvinnorna på 1800-talet och det tidiga 1900-talet och hur människan kom att bli en handelsvara i det moderna samhället, med en gedigen akademisk utblick mot Walter Benjamin, Focault, Marx med flera tänkare.
Här fanns ett borgerskap som vägrade se att det sög ut arbetarna och drev fattiga kvinnor in i prostitution, en moralsyn som innebar att man hyllade den rena kvinnan men godkände bordeller till männen för att paradoxalt nog kunna behålla de borgerliga kvinnornas renhet. Den borgerliga hederskulturen gav helt enkelt en grogrund för prostitutionen.
Konstnärerna var också förpassade till att använda prostituerade som modeller eftersom det var en otänkbar syssla för en borgerlig kvinna enligt Cornell. Att stå modell bröt ner kvinnans "naturliga blygsel och skamkänslor" enligt tidens tankemönster.
Cornell visar att det fanns ett påtagligt moraliskt bigotteri, men att många av resonemangen också återkommer i dagens debatter kring prostitution och pornografi.
Mannen på gatan är en intressant bok som också ger alternativa läsningar av det historiska måleriet och ger en förklaringsmodell till 1800-talets många "konstskandaler".
Ett sådant exempel är Manets Olympia som väckte ett ramaskri. Odalisken var inget ovanligt motiv under 1800-talet, där kvinnorna inte tycktes dölja något.
Men varför skulle då en referens till gudarnas berg i antikens Grekland vara så farligt?
Svaret som Cornell ger är att Olympia var ett vanligt artistnamn bland Paris kurtisaner och tvetydigheten mellan det antika anslaget och 1800-talets prostitution blev en laddad kombination.
Sådana upplysningar ger en bättre förståelse av tidens reaktioner och Cornell bjuder på lärd läsning om tidens många sociala etiketter. På många sätt blir också hans lilla bok på cirka 100 sidor en läsvärd kultursociologisk skrift över konstens förutsättningar, men också en historisk kontext till många av de frågeställningar som vi dras med i dag kring prostitution.
Så jobbar vi med nyheter