"Ingenting bara blir"
Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö RappeSkriet från kärnfamiljenBonniers
Foto: PRESSENS BILD
Tidskriften Family Living, samtliga årgångar.
Varje månad ler nya fotoredigerade ansikten mot mig. Vackra människor med vita möbler, vackra barn med friska tänder och mobbningstendenser.
Ja, mina tankar vandrar ibland iväg mot mörka trakter.
Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe har båda jobbat på Family Living. Skriet från kärnfamiljen är deras gemensamma avbön. De skriver det inte rakt ut, men boken är som en enda lång stridsskrift till inredningsknarkande medelklassföräldrar:
Lägg ner drömmen om det perfekta hemmet!
Ta gemensamt ansvar, lev jämlikt, lura inte in er själva in i könsrollernas återvändsgränd!
Och boken fyller sitt syfte. Författarna lockar med sig läsaren, vill ha dialog, använder korta faktarutor och citat i marginalen, utgår från exempel många känner igen sig i (mamman som blir upprörd för att dotterns kalas inte blir perfekt i minsta detalj, pappan som tror att blommorna på fredag kan balansera upp ojämlikheten). En könspolitisk blädderbok.
Författarnas fasa är femtiotalsmamman med sjalett, bullbak och städat vardagsrum. Idealet är sjuttiotalskvinnan som brände BHn, köpte halvfabrikat och drack rödvin (ja, de erkänner att de idealiserar en aning)
Grundtesen är att alla i kärnfamiljen (mamma, pappa, barn) vinner på jämställdhet. Den är rentav "värsta smörjmedlet". Jämställdheten ger pappor bättre relation till barnen, mammor mer egentid, barnen djupare relation till pappan och dessutom två vuxna förebilder för hur man kan leva rättvist.
Att jämställdhet ibland innebär en ekonomisk förlust (främst för mannen) löser de med antikonsumism - som om de ville be oss att välja: "Platt-tv eller föräldraledig pappa?"
I kapitlet om modeordet "livspusslet" fastnar jag vid ett citat i marginalen.
"Det bara blev så."
Så lyder svenska pars vanligaste svar på frågan till den ojämlika arbetsfördelningen i hemmet.
Det bara blev så?
Skulle man så enkelt vifta bort något annat livsval?
Som "varför är du sjuksköterska?"
Det bara blev så.
"Varför är du gift med Peter?"
Det bara blev så.
Skriet från kärnfamiljen innehåller inte mycket nytt, men om det är nåt jag tar med mig är det att ingenting bara blir. Antingen bestämmer man själv. Eller så är det någon annan som bestämmer åt en.
Så jobbar vi med nyheter