En balanserad röst i debatten
Vargen kommer!Tommy HammarströmWeyler
Foto: DAWN VILLELLA
Kritikerna har varit högljudda och haft invändningar mot att en så liten stam jagas, medan förespråkarna menar att det är nödvändigt för att begränsa stammen till den nivå som satts upp av staten.
Och när jag städar hyllan från höstens böcker för att göra plats för vårens flod av utgivningar dyker en bok upp som fortfarande är brännande aktuell - Tommy Hammarströms Vargen kommer! som gavs ut i september.
Tommy Hammarström kan sägas tillhöra mittfåran som tycker att vargen ska finnas i vårt land, men som också anser att det kan vara nödvändigt med jakt. Om inte annat för att få acceptans för vargen i bygderna och han drar en parallell till hur elefanterna dragit nytta av en kontrollerad laglig jakt som fått tjuvjakten att minska.
I Vargen kommer! berättar Hammarström personligt om sina erfarenheter av att leva i vargbygderna, men tecknar också en historisk överblick över vårt förhållande till vargen och hur kriget mot vargen blev till fred och sedan krig igen, då vargen gjorde sitt återtåg i de svenska skogarna på 80-talet.
För i Sverige hade vargen jagats från urminnes tider fram till 1965, då ett fåtal individer fanns kvar.
Jakten var understödd av staten och den som sköt en varg kunde i vissa tider få upp till en månadslön för en dödad varg. Men 1966 blev jakten på varg ett grovt jaktbrott och prispengar byttes mot böter i en hastig helomvändning.
Hammarström menar att folkopinionen aldrig hängde med i känslosvängningen.
Den radikala omsvängningen hade sitt stöd i naturskyddsrörelsen som vuxit fram under 1900-talet, men hade litet stöd i bygderna enligt Hammarström.
Det var också något som blev tydligt när de första vargarna sågs i början av 80-talet. Hammarström såg hur varghatet väcktes till liv och folk frågade sig hur den utrotade vargen helt plötsligt kunde återvända till landskapet. Konspirationsteorier föddes om att vargen återinplanterats och Svenska Naturskyddsföreningen talade om att återinföra vargen.
Men i och med att vargen dök upp ändå så blev dessa tankar aldrig verklighet och Hammarström hittar inga bevis för att konspirationsteorierna skulle ha någon täckning. "Konspirationsteorierna blir luddiga och vaga när man försöker granska dem", konstaterar han.
Samtidigt menar han att parollen "Skjut, gräv och tig!" ska ses som ett uttryck för överhetstrots, snarare än varghat. Ett uttryck för en landsbygd som känner sig förbisedd och en spegel av konflikten mellan bygd mot industrisamhället, stad och landsbygd. Ett uttryck för att man gör som man vill om det ändå inte är någon som lyssnar och som bland annat göddes av den gamla nödvärnslagen som i princip gjorde det omöjligt för en djurägare att skydda sina djur på laglig väg.
Hammarström menar också att förändringen av paragraf 28, som möjliggjorde försvar av tamdjur och jakthundar, har lugnat känslorna, liksom det tak på 210 vargar som införts. Hammarström tror att det kan göra vargen till en accepterad art även för de som lever i vargområdena.
Vad Hammarström tecknar upp i sin bok är en ganska komplex bild av vargfrågan, långt från Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlssons ståndpunkt där inga vargar får jagas, samtidig som han ställer sig på behörigt avstånd från de rabiata rovdjurshatarna. Hammarström är väl värd att läsa, som en balanserad röst i det uppskruvade tonläge som rått de senaste veckorna sedan vargjakten inleddes.
Så jobbar vi med nyheter