De rånade för Palestina
BOKBlekingegadeligan 2 - Den hårda kärnanPeter Øvig KnudsenÖversättning:Margareta NorlinKarneval Förlag
Foto:
Verkligheten överträffar dikten, är ett uttryck som håller mig sällskap under stora delar av danske Peter Øvig Knudsens andra bok om Blekingegadeligan.
För att rekapitulera det hela så handlar det om ett gäng danska så kallade vänstermänniskor som överger normalt solidarietsarbete och börjar ägna sig åt kriminella aktiviteter för att stödja den militanta palestinska kamporganisationen PFLP, Folkronten för palestinas befrielse.
Den hårda kärnan, underrubrik i andra boken, utspelas i huvudsak under åttiotalet. Det är ett årtionde då gruppen ömsar skinn strukturellt, från att ha varit toppstyrt till att bli mer kollektivt, dock fortfarande utan förmåga till självkritik, enligt en avhoppare. Och där, de facto, den hårda kärnan av tre fyra personer är de som bestämmer att bank- och värdetransportrån ska bli gruppens melodi i kampen mot imperialismen, och för världsrevolutionen.
Øvig Knudsen är en detaljernas man. Och man förstår den fascination som drivit honom att gå till botten med detta dansk nutidshistoria av det ovanligare slaget. Reserachen vilar på kriminalpolisens undersöknings- och rapportmaterial. Däremot var PET, danska underrättelsetjänsten, njugg i sin inställning till Knudsens arbete att återberätta historien om bankrånarna som inte rånade för egen del och ett liv i lyx, utan för ett folk som levde, och lever, under ockupation.
Återkommande, och slående, är det dåliga samarbetet mellan nämnda delar av dansk brottsbekämpning. Och det var ju, faktiskt, en olycka 1989 som ledde till att gruppens täcklägenhet hittades på Blekingegade i Köpenhamn, och med det de fynd som blev det bevismaterial som rullade upp hela ligans kriminella verksamhet.
Fynden visade en grupp som inte lämnat nåt åt slumpen. Allt var planerat i detalj; från bilstölder till införskaffande av vapen, och material för maskering, det sistnämnda någon av ett signum för gruppens rånverksamhet. Med mera.
Researchen var A och O för den danska Baader Meinhof-ligan, som till skillnad från sina tyska vänner inte trodde på revolution i västvärlden, utan i väst mest såg likgiltigade arbetare som levde på tredje världen, enligt den så kallade "snyltarstatsteorin".
Lägenheten på Blekingegade rymde också en massa pärmar, bland annat fyra styckan av ringmodell med rubrik Z-filen. I dessa fanns "Judekartoteket", som var en förteckning på personer och företag i Danmark som ansågs vara israelvänliga, men även misstänkta mossadagenter fanns uppskrivna.
När Øvig Knudsen 2007 kommer i kontakt med "Rösten", en före upplösningen 1989 avhoppad ligamedlem av den inre kärnan, skäms han för den oro Z-filen kan ha orsakat Köpenhams och landets judiska befolkning. Men i backspegeln minns Rösten också hur snacket gick i gruppen, om hur de i den danska israellobbyn också såg sig själv, fast bara med ombytta sympatier:"De var ju liksom vi upptända av en idé".
Och än tydligare spegelbild såg man i det danska vapenföretaget Wejras olagliga vapenhandel med - Israel. "De är ju för fan det danska näringslivets KA" (Kommunistisk Arbejdsgruppe), som en i ligan uppspelt uttryckte sig.
Kapitlet Spegelbilder (1974-1984) är en av bokens höjdpunkter och visar på storpolitikens många gråzoner och dess många gånger ljusskygga verksamhet, ner på konkret dansk nivå.
Blekingegadeligan 2 - Den hårda kärnan, är spännade, mycket spännande, trots att man tidigt i stora drag vet vad som hände. Mycket ligger ligger förstås i Øvig Knudsens drivna berättande, kombinerat med, som jag skrev i recensionen av förra boken, förtjänsten att inte skriva läsaren på näsan.
Rösten, den redan nämnda före detta ligamedlemmen, gör dock att berättelsens andra bok tas till en ny intressant höjd.
Med den får jag som läsare ett öra in i tankegångarna hos en grupp människor som likt diverse solidaritetsgrupper hade loppisar, klädinsamlingar, kaféverksamhet och legala politiska möten om tredje världen. Men som även, i dess yttersta ytterkant rymde personer med vanliga hederliga jobb, som planerade kidnappa svenska miljardärsonen Jörn Rausing och begära en lösensumma på 300 miljoner kronor. Pengar tänkta till den palestinska "Fronten".
Varför kidnappningen inte blev av och i stället "ändrade våra liv", som rösten berättar, kan man läsa i Peter Øvigs Knudsens, det måste erkännas, fantastiska bok om ett smått osannolikt drama vars kriminella aktivitet når sin ände med postrånet på Købermagergade 1988. Ett rån som gav över 11 miljoner danska kronor. Men som också innebar slutet på livet för polisaspiranten Jesper Egtved Hansen.
Blekingegadeligan 2, är även en tidsskildring av rang. Och den skildrar en tid som flytt. För åtalen, och de domar som fälls mot ligans kärna, känns väldigt främmande ett Danmark av 2009 års modell. Med det inte sagt att det var bättre förr.
Så jobbar vi med nyheter