Banal kärleksroman
BOKHaruki MurakamiSputnikälskling. Norstedts
Foto:
Det är läraren som berättar historien. Han har en lite beställsam och övertydlig ton som jag har svårt att hantera. Han ska naturligtvis vara beställsam, det får man väl förutsätta, men det har sina risker att göra en röst i en text alltför entydig och otymplig. Det handlar om något så banalt som litterär ekonomi.
Inte heller dialogen fungerar riktigt bra. Där finns inte tillräckligt av den precision, de förskjutningar och de oväntade rörelser eller vad det nu är som behövs för att ställa levande människor på fötter i en text.
Myu är rik som ett troll, köper in och säljer dyra viner och ordnar förstklassiga konserter. Nu anställer hon Sumire som sekreterare, klär upp henne och tar henne med på en lång resa i Europa.
Jag är bara "halva mitt verkliga jag", erkänner Myu när de två kvinnorna kommit varandra lite närmre. Hon blev själsligt halverad när hon var 25. Denna klyvning är en av bokens stora gåtor och får så småningom ett psykotiskt eller surrealistiskt svar.
Mycket i boken handlar om Simures författarprojekt och vi får också ta del av de bortåt fyrtio rätt svaga sidor hon skriver i ett avgörande skede under resan. Innan dess för hon och läraren en rad tämligen sega samtal om hennes texter. Sputnikälskling vill nog också, misstänker jag, vara en lärobok för dem som drömmer om att bli författare.
Efter halva boken petar Murakami in en annan växel. Myu ber oväntat berättaren att han omedelbart ska komma till den grekiska ö där de två kvinnorna vistas. Sumire är nämligen försvunnit. Femton sega sidor senare anländer han och Myu möter honom. "Hon frågade om jag tyckte om fisk och jag svarade att jag gjorde det."
När alltför mycket som är direkt banalt bokförs så noggrant blir effekten nästan komisk.
I själva verket är det mycket svårt att skriva om obetydligheter. Också de ska ju - i någon mening - vara betydelsefulla.
När sedan berättaren börjar leta efter Sumire blir han en annan. Någon har "ändrat ordningen bland mina celler", tänker han och dyker "ner till botten av medvetandets hav". Där håller han sig fast "vid en stor sten som finns där". Svårsmält.
Sputnikälskling från 1999 är Murakamis sjätte verk på svenska, hans nionde på japanska och mitt första möte med detta författarskap. Det är förstås en mellanbok men denna banala kärleksroman om författardrömmar och identitetsproblem passar mig väldigt illa.
Så jobbar vi med nyheter