När det formuleras som ovan låter det som hämtat ur någon myndighetsbroschyr. Som på den tiden då nyorden flödade. Då kalhygge fick heta föryngringsyta, städerska blev hygientekniker...och numera kallas alltså flyktingar för migranter.
Så om vi ska översätta ingressen har Erik de la Reguera följt flyktingar som, med risk för eget liv, färdats på godsvagnarnas tak mot det förlovade landet. Från fattigdomens Guatemala till rikedomens USA. Det är en berättelse fylld av elände, våldtäkter och korruption. Som vi redan föreställt oss flykten från Aleppo till Riksgränsen. Från Kabul till Pajala.
Oftast handlar den centralamerikanska resan norrut om att kunna tjäna mer pengar. Drömmen om ett bättre liv någon annanstans. Och rent allegoriskt – precis samma resa som en miljon svenskar gjorde för omkring hundra år sedan.
Men det är egentligen när Erik de la Reguera försöker föra resonemanget vidare till en slags principiell nivå som det blir intressant. Han hänvisar, kanske något naivt, till när Homo sapiens tog sig från Afrika till Europa för tusentals år sedan, med idén att människor alltid rört sig över kontinenterna för att söka bättre livsvillkor.
Sedan trevar han efter när nationerna egentligen blev definierade som avgränsande geografiska territorier. I sin förlängning till dagens läge med visumtvång och begränsad rörlighet för många.
– Det är lätt att ta nuvarande system för givet, säger Erik de la Reguera.
Samtidigt vill han visa att fenomenet är relativt modernt med bara omkring 200 år på nacken. Och att med nationalismen föddes rasismen, och idén om den etniska ensamrätten till en stat i ett avgränsat område.
Vad han inte berör – vilket gör hans historieskrivning en aning förenklad – är vilka faktorer som utlöst alla etniska, ekonomiska och territoriella konflikter som funnits bortom nationsgränser och visumtvång.
När WTO försöker åstadkomma frihandel i världen vill Erik de la Reguera se en motsvarande organisation för rörelsefrihet, och han kan därmed sägas förespråka en väldigt liberal syn på flyktingpolitiken.
– Hotet mot den politiska gemenskapen är överdriven, säger han apropå nuläget i Sverige. De ekonomiska problemen är kortsiktiga. Migrationen är positiv för samhället på längre sikt.