Den 63-åriga konstnären Helene Billgren gav på Bok & Bild en exposé av sitt liv med konsten i en underhållande personlig framställning och med en välgörande distans till sig själv och konstnärskapet.
Början med examensarbete från Valands konsthögskola där hon gick åren 1982-1987, sedan över olika stilperioder med återkommande inslag.
Någon gång under vägen föll hon för Bror Hjort-ögonfransarna. Inga ögon, bara ögonfransarna. De får sedan ständigt rum på målningar och föremål.
Hon målar fritt, alltså inte så föreställande, och med breda penslar och starka färger. Stilen är lekfull, respektlös och inte direkt insmickrande.
– Jag ställde tu tillsammans med Lars Lerin. Då tjuvlyssnade jag på två damer som stannade upp framför en av mina målningar. "Hon kan inte måla" sa de om mitt verk och fortsatte "Men det kan han, Lars Lerin".
Hon ler när hon berättar det minnet från en av konstens salonger.
Helene Billgren har favoriter och så dem som hamnar på hennes icke-lista. Anders Zorn hamnade på ickelistan under många år, men sedan upptäckte hon hans förmåga att behandla ljuset. Så nu gillar hon Zorn och har även gett sig på att själv måla dalkullor, men med kläderna på. Den målningen har namnet Baby come back, en bild av en saknad vän som reste bort.
– Jag klär alltid på mina figurer, säger hon.
Hon målar ofta flickor och ofta i kombination med landskap. Det där med målandet tog fart 2007.
– Jag ställde ut på Liljevalchs, osignerade verk som skulle vara 40 x 40 centimeter. Sedan bad jag Ernst att måla bakgrunder åt mig. Det blev två bruna och en grön.
Ernst Billgren var hon då gift med och de var det kända konstnärsparet. Hennes dotter Elsa är känd inredare i de kommersiella tv-kanalerna.
På Helene Billgrens målningar finns inga män, i alla fall inga hela män.
– Här är en man som står så nedlutad att han är halv. Jag målar nästan aldrig hela män.
Sedan använder hon sin fulla frihet att lägga till om hon tycker att målningen behöver det någonstans. Gärna lägga till något vitt.
– Det här målade jag dit utan någon tanke på vad det skulle föreställa. Sedan har folk tolkat det som en slalombacke, fjäll och annat. Och då får jag ju något att berätta om.