Berit Birin blev 84 år.
Berit Birin blev 84 år. Hon dog på mors dag strax efter sin födelsedag. Den 2 augusti har döttrarna ordnat en minnesstund på Sörbyn-Sundsnäs hembygdsgård för att tillsammans med familj, släkt och vänner minnas henne. Rolf Svanberg, ordförande i hembygdsföreningen, är en av dem.
– Berit Birin var en gång i tiden sekreterare i hembygdsföreningen och var intresserad av hembygdsvård, säger han.
Han berättar det han vet om henne, vilket bildar en väv av en kvinnohistoria som präglats av händelser i barndomen, skaparkraft och vilja att dela med sig av det som en gång var.
Berit var född i Sörbyn och hette Åkerström som flicka. Hennes mamma dog ung och enligt Rolf var Berit då i tidiga tonåren. Hon var äldst i syskonskaran och hade tre bröder.
– När pappan inte kunde sköta om dem blev barnen utplacerade hos olika släktingar, men Berit höll under en period ihop familjen själv.
Syskonen splittrades. Berit och en av hennes bröder fick bo hos en morbror. Hon utvecklades till en mycket självständig individ.
– Det var inte som det är nu och var väl inte så roligt, men hon talade inte så mycket om det. Berit vara bara 15-16 år när hon flyttade till Stockholm första gången. Där hade hon sitt liv ett tag, men jag vet inte så mycket om det, säger Rolf.
Berit har varit gift två gånger och har tre döttrar.
Berit Birins halmkonst är detaljrik och unik. En avbild av våren med hungriga fågelungar.
En av dem, Anna-Lena Lindberg Andersson, bor med sin make i Lassbyn. Hon har hittat teckningar som hennes mamma ritade i väldigt unga år.
– De är väldigt avancerade, så hon hade det konstnärliga i sig. Hon var utbildad textillärare, gick väv- och fotoutbildningar, lärde sig färga garn och höll på med måleri. Hon gjorde allt som har med konstnärlighet att göra under hela livet egentligen. Vi har länge tänkt att vi skulle ge ut en bok om hennes livsgärning men istället blev det begravning. Förhoppningen är att ändå förverkliga den drömmen snart.
Visualisera dessa dekorativa kräftor och räkan på ett festdukat bord till kräftskivan en varm sensommarkväll.
Berit Birin var kreativ och väldigt produktiv. Hon gjorde handtryckta tapeter, sydde och vävde, jobbade med tyger och batik.
– Hon hade väldigt avancerade vävstolar. Det var både mattvävstolar och mönstervävstolar. Hon samlade också på gamla bonader med ordspråk, säger Helena Selberg, styrelseledamot.
En period bodde Berit i Arvika i Värmland. Där kom hon i kontakt med halmens användning och lärde sig ett hantverk, som nu mycket få ägnar sig åt.
– Hennes vänner odlade råghalm och slöjdade med det, berättar Rolf.
Broscher av halm som måste ha krävt tålamod och finmotorik att göra.
Berit Birin återvände till hemtrakterna. Rolf Svanberg minns att hon under 70-talet bodde i Sörbyn och var den första kvinnan som jagade i jaktlaget där.
Hon gifte sig med Sonny 1980 och de flyttade till Hälsingland. Under åren i Bjuråker var hon en av initiativtagarna till att bilda föreningen Dellenkultur och startade Textilverkstan', en kombination av kafé, ateljé, vävstuga och antikaffär.
– Hon kom tillbaka igen till Sörbyn och köpte gamla Konsum. Där etablerade hon ett eget museum och tillverkade även alster i halm på beställning, berättar Rolf.
Upploppet på Bodentravet med publik och måldomare.
Hennes halmfiguriner är unika och berättar historier.
– Hon specialiserade sig på att avbilda figurer, till exempel gubbar som spelar dragspel, säger dottern Anna-Lena.
När Berit Birin flyttade till Boden för några år sedan kunde hon inte ta med sig vävstolar eller de halmföremål, som hon i huvudsak gjort själv, men även förvärvat. Hennes tanke var att ge hela samlingen till Norrbottens museum.
Nyttoföremål blandat med dekorativa alster till traditionella helger som påsk, midsommar och jul.
Hennes halmfiguriner är unika och berättar historier.
– Hon specialiserade sig på att avbilda figurer, till exempel gubbar som spelar dragspel, säger dottern Anna-Lena.
När Berit Birin flyttade till Boden för några år sedan kunde hon inte ta med sig vävstolar eller de halmföremål, som hon i huvudsak gjort själv, men även förvärvat. Hennes tanke var att ge hela samlingen till Norrbottens museum. Hon skulle då ha fått packa ned allt i lådor för att magasineras i en källare. Det ville hon inte och Rolf Svanberg föreslog att hon i stället skulle ge den till hembygdsföreningen så att de kunde visa upp samlingen.
Hembygdsföreningen ställde i ordning ett rum. Därefter överlämnade hon en del av sitt livsverk tillsammans med ett gåvobrev.
– Hon hängde upp alltihop själv tillsammans med dottern Anna-Lena och några till personer. Hon var supernoga och mycket bestämd, säger Rolf.
Museet invigdes på nationaldagen 2018.
Rakel Groth visar en väska av halm.