Vägen är smal och stenig så det krävs ett par kilometers vandring till fots för att komma fram till Haukijärvi. Naturen har tagit tillbaka det mesta av odlingarna men på platsen finns spår av en annan tid och ett annat sätt att leva. En sönderrostad järnspis, en plog, en harv och en cykel. Sjön ligger där lika vacker som alltid. En svan lyfter med vingarna smattrande mot vattenytan. Poesi det också.
Här levde småbrukaren, fiskaren och diktaren Verner Boström. För att få in pengar sålde han hö, fisk och potatis. Periodvis bodde också hans syster Helga vid Haukijärvi. I yngre dagar hade Verner en tid varit stamanställd vid I 19 i Boden men sedan flyttat tillbaka till Haukijärvi för att ta över hemgården.
När han började skriva vet ingen, men 1965 gav han ut sin första diktsamling. Sedan följde inte mindre än 20 stycken under de kommande sju åren, samtliga tryckta vid Haparandabladets tryckeri och bekostade av honom själv. Diktsamlingarna kolporterade han under utfärder på cykel eller till fots.
Gunnar Isacson, NSD:s förre redaktör i Kalix, beskriver Verner Boström i en artikel från 1999:
"En svinkall vinterdag kom han in på redaktionen i Kalix och ville sälja det senaste av sina dikthäften. Han var klädd i skinnstövlar där skohöet stack upp ur skaften, bar lång vadmalsrock som han snört ihop i midjan med en läderrem. På sin diktarhjässa hade han till näsroten tryckt ner en fårskinnshätta som ej var av denna världen."
Lennart Nordqvist, 94-årig Lappträskbo, minns Verner Boström.
- Nog har jag läst det han skrev. Han kom alltid och sålde och jag brukade köpa av honom. Lite konstiga dikter, han skrev som samma sak hela tiden.
Mycket riktigt.
Och i tider när och fjärran
I tid och färd lyser tiden
Tid lyser ljus och mörker tid
Ungefär så låter det i Verner Boströms alla dikter. Några få ackord som klingar: Tiden och lyser.
- Folk här tyckte nog att han var lite konstig. Men han "tänkte långt", det märkte man när man pratade med honom. Han hade något inom sig som han inte fick ut, säger Lennart Nordqvist.
Dagligen gick Verner Boström från Haukijärvi till Lappträsk station för att hämta tidningen. Han hade varken Haparandabladet eller någon av länstidningarna, som annars var brukligt i Lappträsk.
- Jag tror det var Svenska Dagbladet. När han hade läst tidningarna klistrade han upp dem på väggarna, berättar Lennart Nordqvist.
2006 gav Luleåförlaget Black Island Books ut Verner Boströms samlade dikter i nytryck under titeln Länder. En utgåva som gav eko och nära nog förvandlade honom till en kultförfattare.
I förordet förklarade redaktören David Vikgren att han ville sätta Verner Boströms poesi främst. Det vanliga är annars att personen och myten framhålls. Verner Boström framställs gärna som en udda bohem från skogarna. En särling som ingen förstod sig på. Det var han säkerligen också, men inte enbart.
Till mytbildningen kring Verner Boström hör också det faktum att hans liv slutade med att han blev innebränd i sin stuga en decemberkväll 1982. Ett år tidigare hade tre män tvingat sig in i hans stuga och stulit en större summa pengar som han förvarat i madrassen, kanske mer än 200 000 kronor.
Under sin livstid blev Verner Boström aldrig recenserad, men 2006 kom ett postumt genombrott i Sveriges största dagstidning.
"Verner Boström är en sensation", skrev Lars Mikael Raattamaa i sin recension av Länder på Aftonbladets kultursida. Rattamaa gjorde ett allvarligt försök att se poeten Verner Boström bortom myterna, bortom föreställningen om en missförstådd outsider från de djupa skogarna. I dikterna fann han ett sökande efter modernitet, en diktning som rubbar föreställningarna:
"Upptäckten av Verner Boströms författarskap är mer som en vacker gåva. Ett försök vi kanske först nu kan se, en dialektisk båge..."
Vad Verner Boström skulle ha tyckt om sentida analyser får vi aldrig veta. Även om han hade varit i livet skulle han nog ha varit förtegen. Han lär ha varit ytterst obenägen att tala om sig själv och sitt skrivande. Han hänvisade till dikterna och menade att allt han ville säga redan stod där.
Klockan sekunderar tid
Tiden den lyser i ordet
En kommentar så god som någon.