Birgitta Wallström kommer sakna museet.
Birgitta Wallström var en av de sista besökarna som passerade ut genom ytterdörren på onsdagskvällen innan dörrarna slogs igen för gissningsvis ett år framöver. Något öppningsdatum är inte bestämt.
– Det blir en saknad och jag är orolig att jag inte ska leva tills det öppnar igen för det brukar alltid bli så försenat. När man är född som jag på 1940-talet så vet man aldrig. Jag vill ju vara med nästa sväng när det öppnar igen. Men det är synd att det inte byggs ut, säger hon.
Hon besöker regelbundet museet tillsammans med ett kompisgäng.
– Jag brukar bevaka allt som händer och så har de ett väldigt omtyckt fik. Jag är från Stockholm från början och är uppfostrad med att gå på museum, säger hon.
För henne var det en självklarhet att inte missa sista kvällen och hon gick på visningar i utställningarna på alla tre plan.
– Det var mycket folk och väldigt trevligt.
Bo Selinder och Robert Råberg uppträdde med ett visprogram.
– Det var en stor ära att få underhålla sista kvällen och det var en fantastiskt bra publik – vänlig, varm och lyssnande, säger Bo Selinder.
Robert Råberg och Bo Selinder underhöll med ett visprogram. "Det var en ära att få medverka sista kvällen", säger Bo Selinder.
Fredrik Öman och Harriet Öman kom tillsammans med barnen Vidar, fem år, och Eira, tre år.
– Vi brukar vara här lite då och då. Barnen älskar utställningen "Förr i tiden" och "Kan själv", säger Harriet Öman som tycker det är tråkigt att det stänger för renovering.
– Barnen älskar ju det här stället och det är gott fika och mysig lokal, säger Fredrik Öman.
Vidar Öman, fem år, tycker om att leka på museet. Nu kommer det dröja länge tills nästa gång han får veva på mjölkseparatorn från förr i tiden.
Vad har ni gjort här ikväll?
– Ätit chokladboll, säger Vidar Öman.
– Och så har de vunnit priser på tipspromenaden, tillägger Harriet Öman.
Eira och Vidar Öman kom sista kvällen tillsammans med sina föräldrar Harriet och Fredrik Öman. "Vi brukar vara här lite då och då. Det är tråkigt att det ska stänga", säger Harriet Öman.
Allra sist kvar bland besökarna var Rita Lundberg. Hon tycker också det är tråkigt att det ska stänga.
– Jag brukar ofta gå hit och fika. Det är väldigt hemtrevlig miljö och lättsamt.
Denna sista kväll passade hon på att lyssna på Bo Selinder.
– Det var jättetrevligt. Vilken duktig kille!
Veronica Markström, Anna Lundgren, Adam Nagmér, Johanna Lundin, Cajsa Lindgren och Kicki Wiss i museipersonalen kommer att sakna sina besökare, men berättar att de kommer att jobba på som vanligt under stängningen. Rita Lundberg, längst till höger, är den allra sista besökaren som lämnar huset på onsdagskvällen.
Johanna Lundin arbetar som värdinna på museet.
– Det är synd så klart att det ska vara stängt, vi kommer ju sakna allihopa. Men vi hoppas att det ska komma igång igen så snabbt det går och under tiden har vi andra aktiviteter, säger hon.
Johanna Lundin som arbetar som värdinna på museet hoppas att det snart ska kunna öppna igen.
Det kommer fortsätta att vara programverksamhet både i Luleå till exempel på Björkskatan där samlingarna och arkivet finns och i övriga länet.
Veronica Markström arbetar med programverksamhet och aktiviteter. Torsdag morgon ska hon sätta igång med att planera våren.
Något "gravöl" eller dylikt blev det inte för personalen som arbetade sista kvällen före den stängningen.
– Vi jobbar imorgon som vanligt och ska planera vårens aktiviteter och program, sa Veronica Marklund.
1 februari stänger Norrbottens museum på obestämd tid för renovering.
Anna Lundgren, avdelningschef, bedömer att själva museet kommer vara stängt ungefär i ett år, men betonar att det kommer att ordnas mycket aktiviteter på andra håll.