Tomas Vedestig har tagit del av tidigare kultursekreteraren Lennart Lanttos kritik mot direktionen.
– När vi klev in den nya direktionen förra året var det ganska mycket att ta tag i och reda ut. Vi hade önskat att det hade gått mycket snabbare, men det känns som att vi börjat närma oss mållinjen.
Har ni påbörjat rekrytering av ny personal?
– Verksamhetschefen håller på att titta på det där. Men ingen annons ligger ute, vad jag har sett.
– Störst panik är det med den länsövergripande verksamheten. Där har det inte alls fungerat som det borde. Både jag och vice ordförande har uttryckt att där måste det lösa sig snart. Det skulle ha prioriterats från första början, men varför det inte har varit tipptopp kan jag inte svara på.
Vad som är grunden till problemen låter han också vara osagt. Han vet bara hur det såg ut när den nya direktionen tog över.
Var länsverksamheten eftersatt redan då?
– Ja, så upplevde jag det i alla fall. Jag bor i Övertorneå, och innan jag blev invald hade jag inte hört talas om konstmuseet.
Den nya organisationen är nu fastställd, med tre anställda och externa resurser som sätts in när det behövs.
– Vi får mer resurser till att ta in tillfällig personal i stället för att låsa anställningar i fast personal. Sen får vi utvärdera om det är rätt eller fel.
Stämmer det att chefen har ett femårsavtal, trots att hon skulle ha anställts på tre år?
– Jag har faktiskt ingen aning. Jag har också hört om ett femårigt avtal och tänkte att det måste jag kolla upp. Det är inte vi som har anställt henne, det är den gamla direktionen.
De fyra i personalen har alla slutat. Är det sant att en av de anställda köptes ut för tolv månadslöner?
– Vi gjorde en överenskommelse som vi båda var nöjda med, men jag tänker inte gå in och prata personalärenden i medierna.
Ingick även en tystnadsklausul?
– Nej, det känner jag inte till.
Och resten av personalen?
– En flyttade söderut, en fick nytt jobb, den tredje har vi haft förhandlingar med om övertalighet i och med den nya organisationen. Vi har faktiskt gjort en annan överenskommelse, men bara om förkortad uppsägningstid, där vi självklart gick till mötes.
Har ni fortsatt förtroende för chefen?
– Jajamen.
Och chefen bestämmer vilka som ska anställas?
– Ja, vi har fått kritik för att vi har lagt oss i, att vi inte håller oss till principen om armlängds avstånd. Det ligger ingen sanning i det, det går så mycket rykten.
De konstnärer som ska samarbeta med museet har tidigare riktat skarp kritik mot chefen. Hur ska det fungera framöver?
– Det är ingen lätt sak. När vi kom in i direktionen var det redan skuret där. Det ska finnas en tillit mellan konstmuseet och de lokala och regionala konstnärerna. Vi har pratat mycket om hur vi ska komma tillrätta med problemen, till exempel någon typ av ”advisory board”, där man kan träffas, sitta ner och prata och ha synpunkter på verksamheten.
Varför valde ni att behålla chefen istället för att rensa helt?
– Vi har aldrig uttalat att vi ville ha bort personalen, de slutade av andra anledningar. Men folk gör egna tolkningar.
Men det var väl arbetsmiljöproblem som gjorde att de försvann?
– Säkerligen har en del slutat på grund av det. Jo, förresten, en skrev själv att hon valde att sluta därför.
Vad säger du om kritiken att ni har varit tysta?
– Där är jag faktiskt besviken på Lennart Lantto. Han har själv jobbat i offentlig verksamhet, han vet om att man inte kan gå ut och diskutera allt i medierna.
Men som folkvalda har ni väl ett ansvar?
– Absolut. Men det gäller att respektera mbl och alla arbetsrättsliga lagar som finns. Jag förstår samtidigt att folk vill veta, vi försöker vara så öppna som vi bara kan.
Kan museet repa sig efter dessa år?
– Ja, absolut. Men jag hyser inget tvivel om att det kommer att bli ett svårt arbete att skapa ett gott rykte.
Fotnot: Tidigare artiklar om Konstmuseet i Norr publicerades den 27 och 29 juni samt den 1 juli 2020.