Ett långhårigt gäng i fotsida kjolar och flätat skägg har intagit den gröna teaterscenen. En bajamaja av i dag möter estetiska och politiska ideal från i går.
Drygt 40 år efter urpremiären på off Broadway konstaterar Time magazine att musikalen "Hair" framstår som mer vågad än någonsin. Även om det kanske är att ta i är det myckna håret mer laddat nu än då.
Förr skulle en riktig karl ha hår på bröstet. På 1960-talet spelades James Bond av Sean Connery som också personifierade det manliga skönhetsidealet med sin ludna bringa. Liksom under bibliska dagar var manligt hår ett tecken på potens.
- Nutidens James Bond är vaxad, eller väldigt slät i alla fall. I vår tid har det blivit äckligt med hår. Det öppnar fler och fler kliniker som hjälper män att vaxa hela kroppen, konstaterar Camilla Flink, konstnär och designer som i sin magisteruppsats på Konstfack undersökte ett samtida tabu: kroppsbehåring.
Om ludna män väcker motvilja gör håriga kvinnor det ännu mer. Orakade kvinnoben har blivit allt ovanligare och intimrakningen mer utbredd, åtminstone bland yngre generationer. Camilla Flink framhåller att hårborttagning över hela kroppen förekommit under tusentals år i olika kulturer. Men dagens ideal ser hon ändå som en förlängning både av moderniteten, den rena, avskalade inredningen, och av en gymestetik där hår döljer åtråvärda muskler.
- Det ska inte vara något onödigt lurv. Men samtidigt kan man ju se en liten vändning, man ser fler och fler unga män som är väldigt skäggiga. Det vilda skägget kan ses som en protest.
När musikalen "Hair" hade premiär 1967 var det dock inte håret som provocerade utan nakenheten. Ursprungsmusikalen skiljer sig på många sätt från Milos Formans film vars handling är betydligt mer linjär och helt utan den kollektiva nakenscen som gjorde att den första uppsättningen till och med fick stänga ner för en tid.
På Stockholms stadsteater är den med och betydligt mer självklar för regissören Ronny Danielsson än för de hälften så gamla skådespelarna.
Att få den stora ensemblen att visa sig i mässingen på stora scen har inte varit helt självklart.
- Jag var ju ung samtidigt med "Hair", och då var vi stolta över våra kroppar, de skulle visas upp. Men den här generationen är otroligt viktoriansk, säger Ronny Danielsson.
- När man lyssnar på radio och tv kan man nästan bli generad. Herre Gud vad de sitter och pratar fritt om sex kan jag tänka, men när det gäller att visa sig naken är det något helt annat.
Den nakna gruppscenen är en manifestation av ung sårbarhet och radikal kollektivism. Just kollektivets styrka och enorma kraft att gå emot och göra nytt, vare sig det handlar om frisyrer eller militärtjänstgöring, är musikalens stora budskap. Enligt huvudrollsinnehavarna Sara Jangfeldt och Fredrik Lycke inbäddat i såväl musik som form.
- Det kollektiva är ju något man går in i varje gång man gör teater, det är något man gör tillsammans, men jag tror aldrig jag varit med i en föreställning när alla är på scenen nästan hela tiden, säger Fredrik Lycke.