Oftast skapas kulturen - både på institutionerna och hos de fria konstutövarna - med hjälp av skattepengar. Biljettintäkter och avgifter täcker oftast bara en liten del av den egentliga kostnaden. Men vad går dessa kronor till? Och vad kostar egentligen ett boklån? Hur mycket subventioneras en konstutställning? Och vad skulle en teaterbiljett kosta om den inte var subventionerad?
Vår nya granskning om var de offentliga kulturpengarna tar vägen tar sin början i just teatersalongen. Kanske rynkar vi på näsan inför ett besök på Norrbottensteatern. Biljetten till kommande premiären på musikalen Snövit kostar ju hela 250 kronor.
- Så dyrt! kanske många tänker.
Men om biljetten inte hade varit subventionerad - om inte teatern fick pengar från kommun, landsting och stat för att driva verksamheten - då skulle biljetten vara många gånger dyrare. Priset vi betalar i kassan utgör bara tio procent av intäkterna. Vad biljetten skulle ha kostat egentligen? Det beror förstås på hur man räknar. Vi har tittat på de senaste siffrorna som gäller för spelåret 2009. Teaterns stöd låg då på drygt 35 miljoner kronor. Om vi bara räknar Norrbottensteaterns egna produktioner det aktuella året så var publiksiffran på drygt 26.000. Om vi delar bidragen på strax över 35 miljoner med publiksiffran får vi en subvention på hela 1.340 kronor per biljett.
Men i teaterhuset hålls nu ett antal gästspel och andra arrangemang. Exempelvis kommer Riksteatern och spelar föreställningar här. Dans i norr och Ersnäsrevyn gästspelade också på teatern 2009. Och i rättvisans namn bör man nog räkna med vissa av dessa arrangemang och att de på något sätt borde få ingå i publikstatistiken. Norrbottensteatern har nu i och för sig inga kostnader för att producera dessa föreställningar. Men att arrangera kostar också. Teatern har i många fall stått för lokal, annonsering, teknik och biljetthantering. Om man tar med dessa sidoarrangemang stämmer det lite bättre med Norrbottensteaterns egen uträkning, och då stannar subventionen på 792 kronor per biljett enligt vår mer generösa kalkyl.
Men allt beror förstås på hur man räknar. Kanske en kompromiss mellan de båda tankesätten vore det rimliga och att subventionen per biljett stannar på i runda tal 1.000 kronor. Varje gång du går och ser Norrbottensteaterns egna pjäser och köper en teaterbiljett för 250 kronor så skulle den, utan skattesubventioner, alltså ha kostat omkring 1.250 kronor.
Enligt Norrbottensteaterns egen uträkning - man har då delat samtliga intäkter, minus hyreskostnaden, med publiksiffror för i stort sett alla arrangemang som teatern på något sätt deltagit i - så stannar biljettpriset på 747 kronor. Då är alltså biljettintäkterna medräknade. Och om biljetten kostade 250 kronor skulle alltså subventionen bli enbart 497 kronor. Mycket lägre än NSD:s uträkning. Men då är exempelvis arrangemang som företagarfrukost med LNAB inräknade tillsammans exempelvis med Pubkvällar i teaterrestaurangen. Vilken kalkyl som stämmer bäst med verkligheten blir alltså en tolkningsfråga.
Att teatern även tar bort hyreskostnaden från den egna beräkningen beror på att man vill kunna få jämförbar statistik gentemot andra institutionsteatrar där det på vissa håll är så att hyran är gratis, men att de teatrar som har den modellen då i stället får ett lägre verksamhetsbidrag. Med det här sättet att räkna gör gänget i Luleås Norra hamn en relativt billig teater. Både Västerbottensteatern och Regionteater väst - för att ta ett par exempel - är mer än 100 kronor dyrare per biljett enligt Norrbottensteaterns egna uträkningar.
Norrlandsoperan i Umeå spelade egna produktioner för 76.690 besökare under 2009. Årsanslagen från stat, kommun och landsting var 86,6 miljoner kronor. Anslagen delat med publiksiffran blir då en summa på 1.129 kronor.
Dyrast i vår jämförelse är dock Giron Sámi teáhter i Kiruna som, om man gör samma uträkning som för Norrlandsoperan, har en subvention på hela 1.878 kronor per besökare. Summan har vi fått fram genom att dela anslagen på ca 6,8 miljoner med publiksiffran 3.615. Hur det kan bli så dyrt motiverar chefen för Giron Sámi teáhter, Lena Engqvist Forslund, på Kulturen i morgon då vår granskning fortsätter. Där visar det sig också att de fria grupperna Teater Scratch och Lule Stassteater gör extremt mycket billigare teater.