Den värme som solen utstrålar vid inträdet till Kulturens hus och dess stora sal för fredagskvällens konsert med Norrlandsoperans symfoniorkester under Rumon Gambas läckra ledning och pianosolisten Oxana Shevchenko matchas mer än väl vad de nyss uppräknade presterar från scen.
Två av Ludwig van Beethovens symfoniska mästerverk stod på programmet. Nummer åtta inledde och nummer fyra avslutade denna magiska kväll. Rumon Gamba är en fröjd att titta på när han lätt knixar med benen och kramar ur varje droppe ur sina undersåtar framför honom - bakom stråkar, blås och slagverk. Lika härligt som det är att se honom i aktion lika härligt är det att höra honom livfullt berätta om de verk han skall leda på sådan där charmig engelska som bara en tvättäkta britt kan leverera.
Och för att inte tala om musiken. Dessa två av titanens storverk sitter som gjutna i händerna på alla inblandade. Som åhörare är det bara spänna fast säkerhetsbältet och åka med på denna vidunderliga färd som framförandena utmynnar i. Detta är en vitamininjektion som heter duga. En bättre och svettigare start på sommarsäsongen 2013 får man leta efter.
Kvällens pianosolist Oxana Shevchenko spelar lika intensivt som hennes klänning är prickig. Det vill säga fullfart från början till slut i Dimitri Sjostakovitj andra pianokonsert. Hon behärskar tangenterna till fulländning och det var länge sedan en pianist blev så ett med sitt instrument och den orkester hon frontar. Läckert är bara förnamnet.
Efter paus bjuds på två korta bonusstycken i form av musik för stråkar av Anton Webern. En utmärkt kontrast till Beethoven, som inte står annonserad i det annars välfyllda programbladet. Men varför måste ett extranummer alltid komma sist. Publiken vill varken sluta applådera eller gå hem. Och man förstår dem så väl. Ett sådant här totalt tonfyrverkeri vill man aldrig skall ta slut.