När jag ser att Bengt Ohlsson skrivit Margot Wallströms biografi Margot blir jag förvånad. Men oväntade möten är ofta bra, oförutsägbara och spär på vår nyfikenhet. Dessutom gillar jag mycket av det Ohlsson skrivit tidigare.
Under lång tid följer han henne hack i häl på jobbet i New York, på resa i hennes barndomsland i Västerbotten och i hemmen i New York och Värmland. De får bra kontakt med varandra, Ohlsson får förtroenden och de pratar om allt som är och varit. Och givetvis ställer Ohlsson också de där frågorna som alla undrar över. Om konflikten med Göran Persson och om varför hon inte vill bli partiledare.
Hon berättar att Persson kunde vara riktigt elak och att hon menar allvar när hon sagt nej till att bli partiledare. Men det där visste vi ju redan. Margot kommer inte med några nya uppgifter. Här finns inga smaskiga avslöjanden, inga sensationella utlåtanden. Och det var väl heller inte att vänta.
Att Wallström blivit sossarnas egen superstjärna beror just på att hon är skärpt, trevlig, ärlig, har fötterna på jorden och inga lik i garderoben. Dessutom har hon en karisma - det som Ohlsson kallar ett ljus inom sig - som människor hon träffar slås av, erfar han.
Arbetstempot är högt på kontoret i New York där Wallström arbetat för FN fram tills nu, som generalsekreterarens särskilda representant för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld.
Mot hennes hektiska vardag i New York fylld med möten, förhandlingar, mottagningar, invecklade juridiska spörsmål och diplomati på hög nivå ställer Ohlsson korta avsnitt ur en FN-rapport om de våldsamma händelser som ägde rum i Conakry, Guinea hösten 2009, då demonstranter brutalt slogs ned, mördades och våldtogs av regeringsstyrkor. Trots att många av förövarna är kända har ingen ställts inför rätta.
Två verkligheter, ljusår ifrån varandra, belyser effektivt Wallströms och vår egen maktlöshet.
Margot är en personlig biografi, där visserligen hela Wallströms karriär inom Socialdemokratin och EU presenteras, men i första hand gestaltar boken ett möte med människan Margot Wallström. Det är den Ohlsson är mest intresserad av. Och i sin förlängning även av personerna omkring henne, miljön och stämningarna och han förmedlar det med närvaro och lågmäld precision. Margot är en mycket sympatisk bekantskap.