Till minne av honom firas Sverigefinnarnas dag den 24 februari.
Det datumet föddes han 1796 i Strömfors i Nyland. Han döptes till Kaarle Aksel, vilket senare blev försvenskat till Carl Axel Gottlund – och under det namnet blev han känd folklivsforskare.
Han bidrog starkt till den svenska kunskapen om Sverigefinnarna, den största nationella minoriteten i Sverige och vars historia, språk och kultur är viktiga inslag i det svenska kulturarvet.
Gottlund var bara drygt 20 år när han gjorde sina första studieresor till finnskogarna i Dalarna och Hälsingland. Där insåg han att människorna inte alltid vågade eller ville visa sin sanna natur. Inbördes talade de finska, men med utomstående pratade de svenska och låtsades som om finskan inte längre existerade.
Först när Gottlund tilltalade dem på finska öppnade de sig för honom och beskrev sin utsatta tillvaro. En var en äldre man:
”Äntligen brast bandet på den häftade tungan och den gamle tilltalade mig med värdighet och vördnad på ett språk som flödade av vältalighet.”
Gottlund vandrade senare också runt i Bergslagen, Värmland och Norge. För att bevara språket delade han ut böcker på finska. Han initierade dessutom en aktion för att få den svenska staten att underlätta för dem som var den tidens invandrare och som ofta levde under eländiga förhållanden.
Till och med försökte han grunda ett finskt härad vid den nuvarande svensk-norska gränsen.
Om upplevelserna skrev han i sina dagböcker, utgivna även i nutida nyutgåvor. Han beskrev vardagslivet, det finska språket, släktskap och traditioner. En del ifrågasatte hur korrekt allt var, men Gottlunds material har ändå varit ett väsentligt bidrag till kartläggningen av finnskogarnas historia.
Innan han återvände till Finland hann han bland annat ge ut boken ”Otava” och starta Sveriges första finska förening i Stockholm.
Redan 1815–1816 hade han intervjuat folk i hemkommunen Jocka. Undersökningen ansågs intressant då redovisningen var ocensurerad och även tog upp sexuella ämnen. Sexuella inslag återkom i diktsamlingen ”Runola”, som Gottlund gav ut 1840 för att konkurrera med ”Kalevala”, vars stora framgång väckt hans bitterhet och avund.
Bitterheten blev allt värre och hans brist på självkritik, självupptagna personlighet och antiauktoritära hållning gjorde att han under sina senare år alltmer blev betraktad som en särling.