Svante Lindqvist från Malmberget har en diger meritlista och står för en mångårig kulturgärning, inte minst för Norrbotten och norrbottningarna. Han är musiker, dramatiker och författare. Med JP Nyströms har han turnerat och spritt den norrbottniska folkmusiken i världen. Hans monolog ”Mannen från Malmberget" har spelats mer än 800 gånger och han har skrivit flera böcker. Han är riksspelman och hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet, har tilldelats Zorns guldmärke och kulturpriset Rubus Arcticus. I år tog han emot Kungens medalj för framstående insatser som musiker och dramatiker.
Nu kan han lägga ”sommarpratare” till listan. Den 4 augusti sänds hans Sommar i P1.
– Jag använder mig av mycket berättande när jag står på scenen, jag tror jag kvalar in i gruppen ”berättare”. Inte precis som ”kändisen för året”.
Han har inte haft några problem att fylla programtiden:
– Det har snarare varit vad jag ska stryka, jag har hållit på med så många olika saker. Men jag har valt att berätta om mig, om musiken, om melodierna och melodiernas betydelse. Om människorna och Malmberget – och Siknäs. Och om resorna med JP Nyströms.
Allt började med musiken, och den har alltid legat honom närmast. I sommarprogrammet berättar han även om den svåra tiden när han fick en stroke och inte kunde spela som förut.
– Ju längre tid som gått, och ju mer jag har gjort, tror jag inte att det är själva prestationerna som är det viktigaste, utan mer de frön man sått under den här resan. Vilka frön det är vet jag inte förrän jag har sett dem gro.
Varifrån hans drivkraft kommer kan han inte riktigt svara på:
– Jag brukar säga att man måste hålla på, och med många olika saker. Det behöver inte vara så bra egentligen, strävan och längtan efter det gudomliga är viktigare än målet.
I 43 år har folkmusikgruppen JP Nyströms spelat ihop.
– JP Nyströms är något särskilt. Vi formades tidigt, och det är fantastiskt att vi har kunnat göra det. Vi har haft viljor som har strävat åt samma håll. Det jag är stoltast över är JP Nyströms. Det är grunden till allt. Utan JP hade det inte blivit något sommarprogram, säger han och ler.
Om programmet till viss del inleds i moll så går avslutningen i dur:
– Alla drabbas vi av olika jävligheter förr eller senare, men det finns hopp. Det finns hopp där ute, det skulle jag säga är det viktigaste jag vill förmedla.
Musiken har han valt efter vad som passar till varje text.
– Ju längre vi har jobbat med programmet, desto mindre prat vill jag ha, och mer musik.
Något eget?
– Jodå, det blir ett par egna låtar, och JP Nyströms. Folk utanför där jag bor måste få en aning om vad jag håller på med, säger han och skrattar.
Har du tänkt tanken att du skulle kunna bli sommarpratare?
– Ja, det har jag naturligtvis gjort. Det är en dröm som man har, men inte så där uttalat. Jag vet att jag har varit föreslagen flera år, men inte jobbat för det, om man säger så.
Var det ”äntligen” när du till slut fick frågan?
– Det vill jag inte heller säga, men glatt överraskad blev jag. Jag skulle inte ha blivit förvånad om de inte hade frågat mig.
Svante Lindqvist har ständigt nya idéer. Han kom med förslaget att ge ut en coronaskrift med tre författarkollegor som blev klar i april.
– I går hade vi skype-möte med JP, vi tänker oss en turné efter coronan. Jag hoppas att vi hittar något större projekt också. Det vore kul att få stanna till vid Théâtre de la Ville i Paris igen, eller nåt sånt. ”Med sytråd kan man dra igång en oceanångare, så har man bara konstant kraft kan man få till det mesta här i världen”. Där fick du en riktig ”oneliner” av mig, säger han nöjt.
Och skrivandet?
– Jag har en roman färdig som jag påbörjade redan 1999, en spänningsroman, fast lite udda, ”Vid en krök vid Lina älv”. Jag håller också på med en bok om min far, ”En Malmbergsmans minne”. Jag har spelat in massor av videofilmer med honom som jag hoppas kunna sammanställa.
Båda böckerna har kopplingar till Malmberget?
– Ja, det blir ju alltid det. Göran Tunström skrev om Sunne, då kan ju jag skriva om Malmberget. Världen börjar på Tingvallsgatan, vet du.