Stolthet och svärta i pjäs om unga samers liv

Hög självmordsfrekvens och vilsenhet, men också stolthet och kärlek till den egna kulturen. Denna splittrade och komplexa bild av unga samers liv är vad som kom fram när Giron sámi teáhter gjorde intervjuer med ett antal samiska ungdomar.
Meningen var att ta tempen på det unga Sápmi och försöka få en bild av vad som rör sig i de ungas hjärtan. Hur det är att leva med dubbla identiteter - om svårigheter och glädjeämnen - var frågeställningarna.
- När vi började det här projektet så hade vi ingen aning om vad vi skulle få för svar och vad pjäsen egentligen skulle handla om, säger chefen för Giron sámi teáhter, Lena Engqvist Forslund.
Intervjuerna sammanställdes och det hela har sedan dramatiserats av Erik Norberg.
- Pjäsen handlar bland annat om språket, identiteten, könsroller och sexualitet. Men det handlar också om det tragiska att många unga samer har valt att ta sitt liv.

Vad det ökande antalet självmord egentligen beror på är svårt att veta, menar Lena Engqvist Forslund. Men hon tror att det finns många svårigheter med att leva samiskt i dag, inte minst problemen med att idka renskötsel då det ofta är enormt svårt ekonomiskt samtidigt som det pågår en rad marktvister.
Trots detta hyser många unga samer stor kärlek och respekt för den egna kulturen. Men det ansvaret som följer - att bära traditioner vidare - verkar skapa inre konflikter som ofta krockar med den egna viljan. Att gå sin egen väg kan bli komplicerat.
Anna Åsdell, själv ung same från södra Sápmi, är en av skådespelarna i pjäsen. Hon är väl bekant med problematiken, men känner sig själv inte särskilt splittrad.
- Tvärt om är jag väldigt glad över mitt kulturarv och väldigt stolt över att vara same. Visst ger pjäsen en ganska dyster bild. Men det finns hopp också, understryker hon.
- Även jag funderar ju över min identitet, och med stoltheten följer ju också ett ansvar att bära vidare den samiska kulturen till kommande generationer.

Ensemblen gör paus i repetitionerna. Diskussionerna går heta om den samtid teatern befinner sig i.
Bara några generationer bakåt blev Sápmi i mångt och mycket överkört av den svenska kulturen med deportationer och förtryck. Att en ockupation pågår av Sápmi skulle nog många samer skriva under på.
Motsättningarna jämförs med konflikten mellan Israel och Palestina.
- Det handlar i vart om liknande mekanismer mellan svenskar och samer med byar där den ena hälften inte pratar med den andra, säger Lena Engqvist Forslund som också tycker att konflikten har direkt rasistiska drag.
En veteran bland skådespelarna på samiska teatern är ju Elisabeth Heilmann Blind, inuit som ursprungligen kommer från Grönland. Hon känner igen mycket av problematiken från sin kultur.
- I förhållande till befolkningstalet är det höga självmordssiffror även på Grönland. Det kraftiga förtrycket mot tidigare generationer av ursprungsbefolkningar påverkar än i dag. Det leder till låg självkänsla och att man inte värdesätter sina traditioner, säger hon.
Nu har hon levt länge som ingift i en samisk familj. Och resultatet av det, att hon fått möta den samisk kulturen inifrån, har nu stärkt hennes egen identitet som inuit. Likheten mellan folken har ökat förståelsen för hennes egen historia.

Att inte fastna i en offerbild och se att situationen ändå är bättre i dag - att det förtryck som drabbade tidigare generationer av samer inte har samma dimensioner anno 2010 - är kanske ett av pjäsens budskap. Men bilden är ändå dubbelbottnad.
- Som ordspråket lyder, förbannelsen går i arv i fyra generation, säger Elisabeth Heilmann Blind.
Ett sätt att se på de ungas situation är att de känner sig förpliktade - inte bara att föra stoltheten och kulturen vidare till kommande generationer - utan att även konflikterna och känslan av förtryck går i arv.
- Man kanske tror att det har skett en förändring i samhället till det bättre. Men för många kanske det inte är så, säger skådespelaren Ylva Gustavsson.
Det mesta i pjäsen känner hon igen från sitt eget liv.
Samtidigt har utgångspunkten för arbetet med What's up Sápmi? varit att samer inte är något homogent folk, utan man lever under vitt skilda förhållanden - i städer, till fjälls och i skogsglesbygd. Följaktligen finns heller inget enkelt svar på vad den samiska identiteten egentligen består av.
"Få se nu, är du same? En riktig same? Verkligen?" är för övrigt pjäsens inledningsrepliker.
- Men allt är inte dystert, betonar teaterchefen Lena Engqvist Forslund.
- Det finns en enorm kärlek till kulturen, till naturen och gemenskapen. Lägg där till den fantastiska samiska estetiken.