"Lappi palaa sodasta – Lappland återvänder från kriget" är en på bilder rikt illustrerad forskarantologi med 17 uppsatser, varav 15 skrivna av kvinnor, med Marja Tuominen och Mervi Löfgren från Lapplands universitet som redaktörer. Kriget i Lappland pågick från oktober 1944 till våren 1945. Det var ett resultat av att Finland förpliktigats i vapenstilleståndsavtalet med Sovjetunionen från månaden innan att tvinga iväg tidigare bundsförvanten Tysklands soldater, såvida dessa inte retirerade frivilligt.
Under den motvilliga reträtten tillämpade tyskarna brända jordens taktik, och större delen av Lappland norr om Torneå brändes ned. Efter kriget inleddes jälleenrakennus – återuppbyggnaden.
– I boken berättas inte bara om återvändandet (från sydligare Finland och Sverige), utan om hur förnyelsen och återuppbyggnaden både stärkte och söndrade människors frid. Boken tar upp vardagens, mångkompositionernas och mångrösternas livsverk, skriver redaktörerna i förordet.
Litterära och konstnärliga gestaltningar av epoken redovisas. Barnteckningar och konstnärers tavlor samsas med foton, som av nedbrända Rovaniemi och Lennart Segerstråles mäktiga, lokalt präglade altartavla "Uppståndelsen" från Rovaniemi kyrka.
Antologin fångar naturen och miljöaspekter, arkitekturen och byggnationer, vattenkraftsutbyggnaden i Kemi älv parallellt med motsvarande i Luleälven, samernas liv, återuppbyggnaden av lutheranska och ortodoxa kyrkor och litterära skildringar från epoken, intensivt präglade i Timo K Mukkas (1944–1973) nio romaner och hans pacifistiska budskap.
Den andra boken är Esko Riepulas memoarer "Eskon askeleet – Eskos steg". Riepula är född 1941 i Paavola i Uleåborgs län. Han berättar om uppväxttidens svårigheter under kriget och stupade nära anhöriga. En imponerande karriär med universitetsstudier mynnade ut i att han gavs uppdraget att förbereda, bygga upp och sedan bli Lapplands universitet i Rovaniemis förste rektor från dess start och fram till sin pensionering. Universitetet är i stor utsträckning hans personliga skapelse, och ett resultat av krävande och skickligt arbete samt framgångsrik finansieringsanskaffning.
Vid Nordkalottkonferensen i Tromsö 1972 noterades att Luleå fått en teknisk högskola, nu universitet, och att universitetet i Tromsö skulle starta samma höst. Konferensen uttalade sitt stöd för att Rovaniemi borde få högre utbildning, vilket också blev fallet från 1979. Under Riepulas ledning har Lapplands universitet intagit en ledarställning för samarbetet på Nordkalotten, i Barentsregionen och den vidare cirkumpolära regionen. Internationella konferenser ordnades med ledande politiker och experter inom "Rovaniemirörelsen". Arktikum med forskning och museum, internationellt miljösamarbete och Barentssamarbetet skapades.
Riepula respekterades för sin professionella kompetens, som förenades med politiska kontakter och uppdrag. Han ingick i stödgruppen för Mauno Koivistos presidentkampanj, har varit stadsfullmäktiges ordförande i Rovaniemi och ledde Finlands arbete med att konkretisera nordliga dimensionen inom EU-samarbetet.
Ett särskilt nära samarbete utvecklade Riepula med Ragnar Lassinantti, vilket han beskriver i kapitlet "Ragnar och jag". De var samma andas barn. Ragnar, med ett brett personligt kontaktnät i Finland blev aktiv tillskyndare av universitetet i Rovaniemi. Han skaffade finansiering och skänkte 8 000 böcker till universitetsbiblioteket, främst på det juridiska området. Riepula talade om "Ragnars ande och gärning" 100 år efter hans födsel och beklagar att forskning inte utförts om honom. Ragnars roll hedras i en särskild hörna i universitetsbiblioteket och med en tavla av honom av konstnären Tapani Rantala.