”Sara – med allt sitt väsen” handlar om Sara Adela Lidman (1923–2004), författaren från västerbottniska Missenträsk som 1953 debuterade med ”Tjärdalen” och senare bland annat skrev sviten ”Jernbanan” i sju delar.

Filmen är dokumentärfilmaren Gunilla Breskys tionde. Hon var personlig vän med Sara Lidman, som fick stor betydelse för många i hennes generation, berättar hon i presentationen av filmen på Norrlandsoperans hemsida:

­– Hon hjälpte oss att se. Hon satte ord på vår vrede över kriget i Vietnam. Hon gjorde gruvarbetarnas villkor tydliga. Hon tog upp kampen med skogsbolagen om gifter i skogen och kalhyggen. Hennes stora romansvit om hur Jernbanan drogs genom norra delarna av landet är samtidigt både hennes egen historia och Norrlands.

Gunilla Bresky anser Sara Lidman vara en av våra största författare, en ordkonstnär och politisk person som många minns, och nog vill återuppliva bekantskapen med. 

– Hon kommer att förvåna och inspirera andra som inte redan känner till henne. Tänk att det funnits en kvinna som hon i Sverige, som kunde, som vågade, som gjorde skillnad.

Sara Lidman brukade tala om att ”komma förbi det redan skrivna”. Samma ambition har Bresky med sin film. Hon har till exempel valt bort berättarröst.

– Det är intressantare att höra Sara tala själv än att höra andra tala om henne. Men en film om henne måste också ha en egen ton.  Den måste vara både politisk och poetisk, säger hon.

I filmen gestaltas Lidman av Malin Ackerman från Lycksele.

Förutom romanerna har Bresky haft tillgång till Lidmans dagbok. Som en röd tråd lyser kärleken - det starka bandet till fadern Andreas, den olyckliga kärleken till Eskil som var gift med hennes vän Grete, samt äktenskapet med Leif sent i livet.

Producent för den 75 minuter långa filmen är Stina Gardell, som kallar Gunilla Breskys dokumentärer för ”filmballader” och säger:

– Gunilla Bresky har fått en helt unik access in i Sara Lidman, med personliga brev, dagböcker, i starkt samarbete med Sara Lidmans nära familj. Hon lyfter henne stark i sin gestaltning.

Fotografen Erik Vallsten har låtit kameran röra sig långsamt i miljöerna runt Missenträsk:

– Vi ville komma åt känslan hon hade där hon levde och hittade sin inspiration. Hon verkade verkligen trivas hemma i byn och skogen, men hon hade också ett stort vemod i sig som vi försökte spegla.

Tonsättaren Johan Ramström har bland annat studerat komposition för Jan Sandström vid Musikhögskolan i Piteå. Han skrev musiken till Gunilla Breskys förra film ”Jag stannar tiden”, och nu ska hans musik till Sarafilmen framföras live av Norrlandsoperans symfoniorkester under ledning av Peter Nordahl vid filmpremiären den 6 november.

– Vad har det ljudet att göra med Sara Lidmans person? Svaret är ingenting eller allt, beroende på hur man ser det. Musiken som orkestern spelar kan med sin variationsrikedom i klang gestalta olika känslor, stämningar och betydelser. Jag har använt ett extra instrument, nyckelharpan, som traditionellt inte finns i en symfoniorkester, men som har en stark folklig förankring. Nyckelharpan skapar en säregen klang i sammanhanget. Den får här symbolisera Saras allra innersta, samtidigt som symfoniorkestern står för världen, skogen, granarna, vindens sus. Det blir både storslaget och finstämt på samma gång. Det är mitt bidrag till berättelsen om Sara Lidmans liv och gärning, berättar Johan Ramström.

Fotnot: Filmen ”Sara – med allt sitt väsen” har biopremiär på Folkets bio den 8 november och visas även på Arctic light filmfestival i Kiruna den 9 november.