"Staden som steg ur havet – landhöjningen och landskapets förändring" är titeln på den andra boken, i en serie om fyra, om Gammelstads historia.
– Länge trodde man att det var syndafloden som drog sig tillbaka. Exempelvis var botanikern Carl von Linné en av de vetenskapsmän som trodde på teorin att naturen var Guds skapelse, även om han under sin resa genom Sverige träffade på östersjömusslor långt uppe på land. Först på 1800-talet visade det sig att teorin inte stämde. Istället presenterades teorier om istiden. Arkeologer gjorde fynd vid Aareavaara och Kangos och hittade eldhärdar efter jägare. Man tänkte om när det gällde smältningshastigheten. Om jägarna haft en lägereld vid iskanten 8700 före Kristus så innebär det att isen smält snabbare än vad man trott. Landhöjningen har vi alltid levt med och vi är vana vid att det blir grundare för varje år. Bara under de senaste 50 åren så märker man att det hänt något, vi har fått fler myrmarker och vattnet blir grundare. Vi vet också att landhöjningen tidigt fick stora konsekvenser för Gammelstad, säger forskaren Lars Elenius.
Geologen Göran Wahlenberg var den första som på 1800-talet presenterade en ny teori efter att ha studerat glaciärer och menade att det en gång i tiden legat snö över hela Sverige.
– Han formade tanken om en istid i området och från 1850 och framåt slog ideerna igenom internationellt. Även geologen Gerhard de Geer, lanserade den idén. Då slår man fast att det är en istid som varit här.
Gammelstad utsågs till stad 1621, eftersom bönderna som hade sina kyrkostugor i Gammelstad förordnade det alternativet. Det fick dock till följd att man 30 år senare tvingades flytta på grund av landhöjningen.
– Landhöjningen sker med en centimeter per år, och dödsstöten för hamnen var när den sockensbro som bönderna förlängt för varje år förstördes i en höstflod. Man beslutade att inte bygga upp den igen utan istället flytta hamnen. Landhöjningen var dock inte bara av ondo. Allt eftersom vattnet drog sig undan kom ny, bördig odlingsmark fram. Gammelstadsviken blev allt grundare, men är i dag är det ett Natura 2000-område och har omvandlades från att vara en misslyckad hamn till att vara ett lyckat naturvårdsområde, konstaterar Lars Elenius.
Den första skriften om minoriteternas roll i världsarvet kom i somras. Under nästa år kommer de två sista böckerna – om byggnadernas sociala funktion samt kläderna som status och tradition.