Så minns vi kulturåret 2020

Vad är vitsen med att minnas ett år vi helst vill glömma? Mörkrets 2020 stänkte svärta även över det norrbottniska kulturlivet: Sorg över inställda föreställningar, utställningar och turnéer. Oro för arbete och ekonomi. Förtvivlan – men också kämpaglöd och nya lösningar. Några av ljuspunkterna, något av allt det som faktiskt blev av, vill vi lyfta fram från året som snart är förbi. Sedan blickar vi framåt mot 2021.

Birgitta Östling sammanfattar det norrbottniska kulturåret 2020.

Birgitta Östling sammanfattar det norrbottniska kulturåret 2020.

Foto: Josefin WIklund

Kultur2020-12-31 09:17

Minnesvärd upplevelse i Fredrikafors

Konstnären Mats Wikström hittade hem när han för några år sedan flyttade till sin stuga i Träskbrännan, norr om Råneå. ”Min känsla när jag var i New York är ganska lik den jag har här", sa han och svepte med blicken över gården.

I slutet av augusti öppnade han Råneåbiennalen 2020 – till största delen utomhus. Under en månad fylldes Råne älvdal av konst. Ett av guldkornen fann NSD i Fredrikafors, där Staffan Nygren visade film och berättade om Henning Skogqvist. ”En varm kulturupplevelse som stannar kvar.

Stina Jackson håller fast vid rötterna

Efter 14 år i USA är hemlängtan starkare än någonsin. I skrivandet återvänder författaren Stina Jackson ständigt till trakterna i norra Sverige. "Skrivandet är mitt sätt att få vara hemma, att hålla fast vid rötterna”, sa hon till NSD. 

Den 12 april skulle hon ha kommit till Sverige för boksläppet av ”Ödesmark”, uppföljaren till den prisade debutromanen "Silvervägen". "Jag hoppas kunna komma till hösten istället.” sa hon i början av april. I oktober blev det till slut tre veckor i Sverige för Stina Jackson.

Fängslande konst i Vita Duvan   

Luleåbiennalen öppnade som planerat, mot alla odds, i Luleå, Boden, Malmberget, Älvsbyn och Arjeplog. Publikantalet var dock begränsat från start på grund av restriktionerna. På vissa platser hålls stängt till i januari. 

Recensenten Susanne Holmberg lyfte fram musik- och ljudkonstverket i Vita Duvan i som ett av biennalens mäktigaste. Även Hannah Ljunghs och Mattias Hållstens ”Seismisk händelse” i Välkommaskolan berörde henne djupt: ”Verket lämnar en ödesmättad känsla om vad vi gör med jorden vi trampar på”, skrev hon.

Ingen Picassoskulptur i Kiruna

En 33 meter hög Picassoskulptur ingick i planerna på ett samiskt konst- och kulturmuseum i Kiruna i mitten av 1960-talet. Skisserna upptäcktes vid arbetet med en utställning om arkitekten Erling Viksjø på Nasjonalmuseet i Oslo i höstas. 

Eva Selin på LKAB i Kiruna hittade gamla handlingar i arkivet: ”Det visar att LKAB 1964 gick ut med en förfrågan med begäran om prisuppgifter till ett företag för gjutning av skulpturen. Varför det inte blev av framgår inte av materialet."

Stopp för resor gav tid till att skapa

Som internationellt uppmärksammad konstnär är Britta Marakatt-Labba van vid att resa. I år har det mesta ställts in, men i höstas var hon med på Sven-Harrys och Rikstolvan.

”För mig har det faktiskt varit en period när jag kan jobba själv. Det är inte fy skam att slippa stressa iväg”, berättade hon när NSD besökte henne hemma i Övre Soppero i oktober. 

Hennes ateljé är fylld av tyger, skisser och garn. ”Från oktober till mars arbetar jag som bäst, men på våren får jag problem. Jag vill ut!”

Poeten blev tydligare och modigare

I augusti gav poeten och musikern Mattias Alkberg ut diktsamlingen ”Med rätt att dö”. 

För NSD berättade han om skrivandets lust och våndor, och om gemenskap. ”Jag vill att folk ska tänka att de inte är ensamma om att vara ensamma”.

”Med rätt att dö” skiljer sig en del från det han tidigare skrivit: ”Jag är tydligare nu, och lite modigare. Jag tycker att det är modigt att vara tydligare utan att ge avkall på alternativa läsningar eller tolkningar.”

"Rädd att satsningen ifrågasätts"

Lennart Lantto såg drömmen om ett konstmuseum i Kiruna bli sann. I juni berättade han om sin frustration över museets första två år: ”Jag är rädd för att satsningen börjar ifrågasättas”. 

Även konstnärerna Britta Marakatt-Labba och Lena Ylipää var kritiska: ”Det finns en rädsla, ingen tar ansvar”. 

"Museet kan repa sig. Men det kommer att bli ett svårt arbete att skapa ett gott rykte", sa Tomas Vedestig.

Chefen Selma Green nämnde takläckage och pandemi som försvårande omständigheter.

Teaterlegendarer lämnade scenen

Under hösten avled två stora kulturpersonligheter från Norrbotten. 

Skådespelaren Göran Forsmark, född i Malmberget 1955, gick bort i augusti. Han gjorde många roller inom film och teater, till exempel Svante Lindqvists ”Mannen från Malmberget”. 

Skådespelaren Sven Wollter avled i november. Han bodde i många år i Luleå med hustrun Lisa Wede. "Med gränslös sorg meddelar Sven Wollters familj härmed att han i dag, den 10 november, flög rakt in i ljuset i sviterna av covid", skrev dottern Stina Wollter.

Ridå för teaterföreställningar

Gunilla Röör blir ny chef för Norrbottensteatern från juli 2021. ”Staffan Westerberg, Sara Arnia och Staffan Göthe är mina husgudar”, sa hon till NSD och tillade att hon är förväntansfull inför sin nya roll.

Länets teatrar har bara kunnat spela en bråkdel av sina program för året. Norrbottensteatern kunde trots allt ha premiär för sina föreställningar, men fick avsluta i förtid. 

Giron sámi teáhters "Aednan” inledde turnén i södra Sverige. Hela Norrbottensturnén blev dock inställd. Tornedalsteatern ställde om till digitalt. 

Elin Anna Labba fick Augustpris för bok om samiska historia

Elin Anna Labba lyfte fram de tvångsförflyttade samernas historia i ljuset. För sin debutbok tilldelades hon Augustpriset 2020.

Journalisten och författaren Elin Anna Labba är uppvuxen i Kiruna och bor i Jokkmokk. I många år bar hon på berättelsen om tvångsförflyttningarna, som även drabbat hennes egen familj. 

– Släktingar både på farfars och morfars sida var med om det. Varför hade det hänt, vad hade de upplevt? funderade hon i en intervju med NSD Kultur i januari 2020.  

Hon beskrev arbetet som att lägga pussel. Det var svårt att hitta personer som kunde berätta hela historien, men från de många intervjuerna fick hon ihop olika delar som hon sedan sammanställde.

– Händelserna ligger så långt tillbaka i tiden att berättararvet, som ändå finns väldigt levande, har börjat tunnas ut och suddats ut i kanterna, förklarade Elin Anna Labba.

Boken består av små texter, kommentarer, bilder och jojkar. Arbetet gav henne också det samiska språket åter, eftersom intervjuerna som ligger till grund för boken gjordes på samiska.

På samernas nationaldag, den 6 februari 2020, kom hennes ”Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningarna i Sverige”. 

– Viktigast var att få fram de här människornas egna röster, deras berättelser. Det är inte lappväsendet, lappfogdarna eller etnologerna som ska få det utrymme som de alltid haft att berätta den samiska historien, sa hon till NSD.

”En sorgesång viktig att lyssna på”, skrev NSD Kulturs recensent Ingemar Nilsson om boken.

För ”Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningarna i Sverige” tilldelades Elin Anna Labba Augustpriset för ”Årets svenska fackbok”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!