Det är 50 år sedan tidernas mest dramatiska VM-match i schack drog igång, mellan världsmästaren Boris Spassky från Sovjet och utmanaren Bobby Fischer från USA i isländska Reykjavik.
Epitetet ”Århundradets match” betonade att det inte bara handlade om ett antal schackpartier. Lika mycket stundade en starkt symbolisk kamp mellan kalla krigets stormakter, vid brädet företrädde av två män som närmast parodiskt perfekt personifierade de skilda samhällsskicken.
Boris Spassky, 35, var stillsam och eftertänksam, en lydig medborgare fostrad under sovjetstatens strikta styre. Redan efter revolutionen hade Lenin i Sovjet infört ett statligt program för schack för att få fram skickliga spelare och kunna visa på kommunistideologins överlägsenhet mot den dekadenta västvärlden. Från 1948 hade alla världsmästare varit Sovjetmedborgare och efter Michail Botvinniks triumf 1948 skrev Pravda att han inte bara spelade schack, utan även försvarade landets ära. Det var det arvet och den traditionen Spassky hade att förvalta – och kände sig tyngd av.
Bobby Fischer, 29, var i stället oborstad och oberäknelig, en lynnig rebell i opposition mot regler och myndighetsdekret, styrd bara av en egensinnig vilja och infall. Ofta hade han använt sig av sin rätt att tala fritt och då inte dragit sig för att kritisera sitt hemland och sina landsmän. Innan han accepterade att ställa upp hade han också lyckas trissa upp prispotten till det dubbla.
De diametrala personligheterna avspeglade sig i deras sätt att spela schack och skapade extra spänning runt matchen, som även kom att efterlämna spår i kulturen.
Redan medan spelet pågick skrev den populäre artisten Vladimir Vysotsky ”Honnör för schackkronan”. I Ola Palmaers översättning heter det bland annat att ”Vi är svårknäckta nötter. Vi skall ha kronan hem”, fast även ”Men du skall veta: Fischer är gudabenådad”.
Denne ”gudabenådade” person influerade starkt TV-serien ”The Queen´s Gambit”, även om huvudkaraktären Beth Harmon är kvinna.
Också Benny Andersson och Björn Ulvaeus lånade en del uppslag från dramat i Reykjavik till sin musikal ”Chess”, med Tommy Körberg i rollen som ”Ryssen” som möter ”Amerikanen” i just en schackmatch.
I den riktiga VM-matchen i Reykjavik gjorde Spassky öppningsdraget 1) d2-d4 i Laugardalshöll den 11 juli 1972. Efter 56 drag vann han partiet. Vid det andra partiet uteblev Fischer, i protest mot alla TV-kameror, varpå Spassky dömdes som segrare också i det.
I det skedet höll VM-matchen på att få ett abrupt slut, ett drama som har skildrats i filmen ”Pawn Sacrifice” från 2014.
Efter att spelarna gått med på att spela i ett rum utan kameror kunde det tredje partiet genomföras och då vann Fischer. Samma sak hände i det femte, sjätte, åttonde och tionde partiet. Därmed hade han skaffat sig ett avgörande övertag.
VM-matchens sista parti, det 21:a, startade den 31 augusti och ajournerades efter 40 drag. Det återupptogs aldrig, utan Spassky erkände sig besegrad.
Därmed hade Fischer vunnit med 12,5-8,5 och blivit ny världsmästare efter att Sovjetmedborgare ”abonnerat” på titeln i 24 år.
Uppståndelsen var stor och namnet Bobby Fischer blev bekant runt om i världen.
Under resten av sitt liv spelade han relativt sporadiskt, medan han mer regelbundet visade upp ett excentriskt beteende som tecken på tilltagande psykiska problem. Han var 64 år när han avled, just i Reykjavik.