Nu byter Ryssland strax president. Putin mot Medvedjev. Det är som i gamla utslitna folkvagnar. In med en inbytesmotor.
Det kallas demokrati i Ryssland.
Ingen bryr sig, egentligen. Utom TV-reklambolagen.
Kommunisten Zjiuganov piffas upp och ler mot kameran och talar om fosterlandet. Inslaget kostar en miljon rubel.
Ultranationalisten Zjirinovskij piffas upp, ler inte mot kameran, urilsken, skriker om fosterlandet. Svag ledning i Kreml. Vill ha Finland tillbaka.
Prochorov heter en liberal kandidat, stenrik, ser ut som gamle Kosygin med snaggad kalufs. Ingen vet vad Prochorov vill i rysk politik.
Jag sitter i Moskva och passar min ryska svärmor Tamara Aleksandrovna som fyllt 86.
Tidigare var hon intensivt intresserad av rysk politik.
Nu ser hon mest såpoperor i TV:n. Ryssland har otaliga TV-kanaler. Alla visar såpoperor eller deckare. Eller sexfilmer efter tionyheterna.
Dottern Jelena, min fru, skall rösta. Hon vet inte på vem. Hon har alltid röstat på Javlinskij, folkpartisten. Men Javlinskij fick inte kandidera i detta presidentval beroende av formaliteter. Kvar finns en annan slags folkpartist som heter Mironov. Man vet inte vad han vill i rysk politik heller. Men han ser korrekt ut, trots att han är orakad sedan tre dagar.
Nu skall jag promenera ut i kvarteret vid Kutuzovskij Prospekt.
I Ryssland styr Kreml, i kvarteret styr de gamla tanterna.
- Kasta inte burkarna hur som helst. De ska i soptunnan! ropar de till ungdomar.