Jokkmokk, den vita fläcken på kartan! Terra Incognita, fullspäckat med mytologiska monster och älgar som var tvungna att sova stående, som i Schefferus Lapponia-bok. Eller för att inte tala om vissa av Linnés uttalanden om samer, men som är för gräsliga för att citera. Det är synd att vi inte haft fler krigiska stammar här, som försvarat områdets gränser, så hade inte upptäcktsresandena, kungens skattmasar, eller nutida exploatörer kunnat härja lika fritt. Typ att vi skulle haft en Hadrianus mur mellan oss nordmän och de romerska kolonisatörerna. Berättelsen  om Lappmarken byggde på att området var obebott, inga städer, inga arméer, ännu inte införlivat i nationalbygget, och därför var en spelplats för makt- och kapitalintressen. Upptäcktsresande och vetenskapsmän stod i statens tjänst. Och när karteringarna var gjorda, såg staten till att säkra naturtillgångarna och gränserna. 

Låter det som hur drottning Elizabeth I på 1600-talet skickade ut folk att kolonisera Amerika, för att odla tobak och konsolidera gränser? Ja, det gör det. Och också hur Spanien, Portugal, och Frankrike reste världen runt och lade territorier under sig. 

Sverige blev en nationalstat i och med Gustav Vasa, men den kolonialpolitik som staten fört alltsedan dess är inte en del av ”Sveriges historia”. Jag minns då inget av det från skolan, och den som vet bättre får gärna visa mig den läroplan som uppmärksammar exploateringen av Lappland och dess naturrikedomar, och hur samer, lokalbefolkning och natur fått lida på kuppen. Berättelsen om Jokkmokk, ur ett nationellt perspektiv, upprepar ”vattenkraftsleverantör”, ”skogsråvaruleverantör”, som om Jokkmokks funktion endast är att forsla energi och timmer till någon annan plats. 

Inte hade det hänt om en beväpnad patrull kontrollerat områdets gränser. Men som historien har sett ut har rofferiet varit enkelt. Jag tror att de pågående konflikterna om mark och vatten, gruva och skog, både här i Jokkmokk och på andra platser i ”kolonierna” kommer att eskalera. Folk, inte bara här i vårt eget Amazonas, är trötta på att bli överkörda. Konflikten ligger på kolonial nivå, mellan statsmakten och de som blir lidande av det, vilket visas av till exempel EU:s vattendirektiv som staten inte vill ska genomföras. Nej, har man en gång förstört en älv, så måste den ju inte restaureras. I min bok kallas det för ett Moment 22-argument. 

I grunden handlar det om politik, lierad med storbolagsintressen, implementerad på politisk regional och lokal nivå, vilket ofta sammanfaller med statens intressen att tjäna pengar, även om det drabbar urbefolkning, lokalbefolkning och naturen själv.