LULEÅ 400 ÅR
Han var född i Sundsvall för 150 år sedan, den 20 december 1871. Som nybliven präst kom han 1900 till Nederluleå församling, där han senare blev välkänd kyrkoherde 1917–1947.
Parallellt med det var han hängiven hembygdsforskare. Han blev tidigt fascinerad av forna människors öden och kände starkt för sina församlingsbor. När han föreläste skedde det engagerat och gärna länge.
Mycket av det han hittade samlade han i ”En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia”, en historik i två delar på mer än 700 sidor, utgiven 1928.
Verket nytrycktes både 1965 och 1970. Vid det senare tillfället blev det recenserat i skriften Folk-Liv av kulturgeograf Gerd Enequist, som skrev att det var ”… slående hur enastående detta verk har stått sig genom decennierna. Annat var ju inte heller att vänta av en så skarpsinnig, kunnig och kringsynt författare som lärde prosten i Gammelstad”.
Nordberg publicerade även många kulturhistoriska uppsatser. Efter hans död den 10 september 1954 betonade NK i runan hans kulturella gärning:
”Byar och släkter i Nederluleå gamla kulturbygd har genom honom fått sin historia tecknad, varvid han belyst fädrens görningar till stärkande av bandet mellan det gångna och nuet.”
Dagen därpå kompletterade landsantikvarien Hans Beskow:
”Prosten Nordbergs livsgärning måste sägas vara enastående. Det är mycket sällsynt att en man på sätt som han gjorde viger hela sitt liv åt att som hobby utforska en sockens historia.”
Till en hembygdskurs vid Sunderby folkhögskola 1924 skrev Albert Nordberg texten ”Till Lulebygden”, som med tiden blev en ofta framförd hembygdssång till Gustaf Auléns melodi. Texten slutar:
”Fäderna byggde i fjärran år
här våra hem och vår kyrka.
Härlig för oss deras gärning står.
Fram emot ljuset i fädrens spår!
Gud, giv oss fädernas styrka!”
Han ägde själv vissa styrkor, vilket sonen Arne berättar om i sin bok ”Prosten Hans tid och hans socken – Albert Nordberg 1871–1954”. ”Prosten Nordberg” hade lätt att känna igen folk och minnas vad de hette. Många av dem hade han döpt, konfirmerat och vigt. Dessutom var han, enligt sin son, en man med klart förstånd, ovanligt stor arbetsförmåga och stark vilja att göra nytta.
På Albert Nordbergs gravsten på kyrkogården i Gammelstad står ”Klippa du som brast för mig, Låt mig gömma mig i dig!”, ord ur psalm 302 som han var med om att få inkluderad i 1937 års psalmbok.