NY BOK
Morgan Stenberg (red.)
Piteå museum årsbok 2020
Piteå museums förlag
Det är museichefen Sophie Nyblom som gör en djupdykning i pardansens liv och med egen erfarenhet efter tio år på dansgolv. Hon skildrar en danskväll i logen Käcktjärn, en bit utanför Piteå längs vägen mot Älvsbyn.
”Dans i afton” står det på en schäs vid länsväg 374 och den lockar till en åttaknuts loge byggd 1799. Den hamnade i Käcktjärn i slutet av 1960-talet och köpare var Folke Sjöberg. Han vågade inte säga vad den skulle användas till. ”Kulturevenemang”, förklarade han. Så blev det också, till en del: konstutställningar under danskvällar. Sjöberg är själv utövande konstnär.
Etnologen Sophie Nyblom kan ämnet social dans och hon delar med sig av kunskaperna. Vi får veta pardansens upp- och nergångar, guldåldern på 1970-talet och nedgångarna. Hur det nu finns två varianter av den sociala dansens musik: modernt och moget.
När hon besöker Käcktjärn är det Expanders som står för musiken och de spelar modernt med inslag av rock, blues och country. De som dansar är från under 20 år till 60 plus och de har kommit som de är, nytvättade till kropp och kläder. Skorna är viktigast. Den som inte har dansskor blir inte lika ofta uppbjuden.
Författaren är själv inställd på att få dansa denna kväll, även om tiden mest ägnas åt att anteckna det hon observerar. Hur följarna i foxande par blundar, samkönad dans då det är kvinnoöverskott och ingen vill vara panelhöna, ”herrarnas dans” och ”damernas dans” på lysande skyltar, hur svetten lackar och en del har handduk i bakfickan eller svettarmband. Och ingen är berusad.
Och hon ser mysande par där danslyckan är total eller ”ta mig härifrån”-blicken. Hennes egna minnen dyker upp, pirret och då det klickar till med den du dansar.
Hon har själv fått frågan hur hon kan låta sin sambo dansa modern fox med andra kvinnor ”då det ser intimt och nästintill erotiskt ut”. Etnologen Sophie Nyblom förklarar att det handlar om närhet och beröring och är en livsstil.
Det är ett givande kapitel som Sophie Nyblom bjuder upp till i en pandemitid när en sådan livsstil inte är tillåten.
Annan bra läsning i årsboken är Anna Elmén Bergs och Jennie Sjöholms kapitel om trästaden Piteå som nästan försvann när kommersiella intressen fick riva och bygga nytt. 1970 hade Piteå en av landets mest bevarade trästäder med 84 procent av det äldre bostadsbeståndet.