Tillsammans med några vänner beslutar vi oss för att fira midsommar på en rysk musikfestival. Ryssland ligger trots allt inte längre bort än trettio mil från Norrbotten och i karelska Chupa, på en underskön udde i Vita Havet, hålls vid sommarsolståndet den årliga festivalen White Noice.
Under två dagar intar ett tjugotal ryska band och dj:s scenen. Runt om i skogen har olika grupper byggt upp små tältläger, ibland med lägereld i mitten och omgärdade av rep. En liten klan har buddhistiska bönelappar upphängda mellan träden, andra visar tillhörigheten med hinduiska symboler. De är en del av den ryska nyandligheten, där man vänt politiken ryggen och istället söker sig inåt.
I skogen och på klipphällar sitter unga människor och mediterar. Dag två är det tyst på festplatsen. Musiken är slut, scenen står tom. Flickan inne i tvåmanstältet som fungerar som biljettkassa berättar att ingenting kommer att hända förrän framåt kvällen. Istället ska vi öppna våra sinnen och lyssna till naturens ljud.
Ett par veckor senare grenslar jag min vespa och ger mig åter ut på de ryskkarelska vägarna. På kvällen når jag staden Segezha och välkomnas vid infarten av hammaren och skäran i kolossalformat.
Segezha var tidigare känt som världens största producent av papperssäckar. Fabriken var omodern och nedgången när svenska Assi Domän på 1990-talet trodde sig göra ett klipp när man köpte aktiemajoriteten i bolaget.
Vad man inte visste var att ägandeförhållandena och skattefrågorna under den pågående perioden av privatisering var oklara. Assi blev utmanövrerade och fick dra sig ur med en förlust i halvmiljardklassen. Fabriken är fortfarande igång och skorstensröken sveper in över centrum. Delar av staden är i kraftigt förfall. På muséet visas en utställning om Sovjettidens mode.
Mellan Pudozh i ryska Karelen och Kargopol i Archangelsk län är det sexton mil. Det är lördagskväll och folk är i farten i de små byarna. På landsvägen kommer Seriosja släntrande med en färsk björkruska i ena handen och en liten yxa i den andra. Det är lördagsbastu på gång.
På den långa bron över floden Koloda sitter ungdomar i klungor i den orangefärgade solnedgången. Snart faller mörkret och i Archangelsk län övergår asfalten i en eländig grus- och lerväg.
Stora vattenfyllda hål och stora stenar gör att man får styra kors och tvärs över vägbanan, eller köra nere i diket. Det blir mer slalom och ridning än vanlig vespakörning och jag är glad över mitt njurbälte. I mörkret får jag sällskap av en medtrafikant, en ung fiskare på rysk motorcykel - ett spö sticker upp ur ryggsäcken, han är barhuvad, utan hjälm och verkar lite berusad.
Vi byter några ord och sedan kör vi om varandra i omgångar. Han stannar ibland upp för att uträtta sina behov och sköta om den sura motorn, hinner snart ikapp mig igen och kör om på den knappt existerande vägen med en doft av tvåtaktsrök bakom sig. I mörkret blir våra irrande skepnader med strålkastare som sveper runt i skogen närmast insektsliknande och sciencefiction-aktiga.
Till slut är han borta och jag stannar i byn Gavrilovaja för att vila. I den svaga morgonrodnaden träder siluetterna av de två gamla träkyrkorna och klocktornet fram, återspeglas i vattenpölarna och tar nästan andan ur mig. Två byrackor kommer fram och skäller för att visa att jag är upptäckt och övervakad, och försvinner sedan. En uggla är ute och jagar tyst i mörkret, grodorna lägger en ljudmatta över ängarna. Det kunde lika gärna vara 1800-tal och en bybild från Gogols eller Dostojevskijs tid.
I Ryssland vårdar man historien, inte minst sina bortgångna hjältar och berömdheter. Josef Brodsky, som fick nobelpriset i litteratur 1987, var under åren 1964-1965 förvisad till byn Noritskaja, strax utanför järnvägsknuten Konosha i Archangelsk län.
Vid en farsartad rättegång i S:t Petersburg blev han dömd till tvångsarbete i norr. Domaren såg den unge författaren som en parasit i samhället, medan Brodsky framhärdade i att han som poet hade något att ge människorna och omvärlden. Tiden i Konosha såg han senare tillbaka på som en av de bästa perioderna i sitt liv. Han arbetade på ett litet jordbruk och senare som fotograf på lokaltidningen.
Han fick bo i en egen liten stuga och kunde använda fritiden till att skriva och ta emot besök av vänner från S:t Petersburg. Här skrev Brodsky flera av sina dikter och fann sin litterära stil. Lokaltidningen publicerade hans bilder och den klassiska dikten Traktorer i gryningen. Idag finns inte mindre än tre små lokala museilokaler som berättar om Brodskys tid i Konosha.
För att slippa en lång omväg lämnar jag vespan på en bevakad parkering och tar tåget från Nyandama till Konosha. Framme i bibliotekets Brodsky-rum träffar jag Polifieva Sidorovna Chernamordik, en av Brodskys gamla vänner. Hon stryker ömt med handen över några av fotografierna i det lilla museirummet.
Hennes man Vladimir var nära vän med Brodsky. Tillsammans översatte de i hemlighet sångtexten till Lili Marleen, minns Polifieva.
Josef var som ett barn, tyckte hon när hon första gången mötte honom i Konosha, öppen och mottaglig. Bibliotekarien Nadezhda Tnevasjeva visar ett skåp fullt av böcker om Brodsky. En av dem är en rysk översättning av Bengt Jangfeldts biografi Språket är Gud.
I södra delen av ryska Barentsregionen finns flera vackra småstäder - Kargopol, Solvychegodsk och Veliki Ustjug. Jag besöker Kargopol med sina gamla trähus och vita stenkyrkor med många kupoler. Det är liten stad med nätta och mänskliga dimensioner där det är lätt att känna sig hemma. Staden ligger ganska isolerad, nio mil väster om järnvägen Archangelsk-S:t Petersburg. Det sägs att stadens borgare var ointresserade när tsarens utsände skulle komma och presentera möjligheten att delta i det stora framtidsprojektet - järnvägen.
Stadens societet organiserade ingen välkomstkommitté, utan samlades istället till sitt sedvanliga bastubad. Nu ligger den museala staden och sover vid sidan av de stora allfartsstråken och är ett populärt besöksmål.
Grigorij, politisk journalist och vän till mig, lämnade nyligen Archangelsk för ett arbete på en liten lokaltidning i Nenets uppe vid Norra Ishavet. Han var utled på skumraskaffärerna och den deprimerande politiska cirkusen i hemstaden.
Den nuvarande borgmästaren kom till makten med tvivelaktiga metoder. Hans kvinnliga motståndare fick fler röster, men efter en begärd omräkning utropades han plötsligt till segrare. Föregångaren på borgmästarposten, en populär affärsman, hämtades iförd enbart kalsonger av polis och kastades i fängelse, misstänkt för skattebrott.
Bakgrunden lär ha varit en strid mellan honom och guvernören för Archangelsk län. Den efterföljande guvernörens släktingar försvann spårlöst med flera hundra miljoner rubel som var avsatta för bygget av ett nytt sjukhus. Guvernören sparkades sedermera av president Medvedev. Regionens dåliga valresultatet för presidentens parti, Enade Ryssland, låg troligen också bakom avsättandet. När Medvedev och Putin sedan helt sonika bytte maktpositioner mellan varandra fick Grigorij nog av politiken.
Ryssland är idag ett delat land. Majoriteten är för Putins styre. Andra står inte ut med den döda hand de anser att han lägger över samhällsutvecklingen. Stabilitet finns på kyrkogården, brukar de säga.
Helgen 20-21 juli firas en av Rysslands mest udda författare och humorist - Kozma Prutkov (1803-1863). Han växte upp i den lilla staden Solvychegodsk i södra delen av Arkhangelsk län. Den litterära produktionen bestod av aforismer, fabler, epigram, humoristiska verser och nonsensdikter, bland annat publicerade i litteraturtidskriften Sovremenik (Nutiden).
Vid sidan av författandet var han till yrket husar i tsarens armé - något han valde på grund av den stiliga uniformen. I femton år har man årligen firat den store skribenten med en kulturfestival i lilla Solvychegodsk. Recitationer, skämtsånger (sjastusjki), föreläsningar och fototävling blandas med försäljning av konsthantverk och litteratur.
Det har sedermera framkommit att den store kvasifilosofiske författaren egentligen är en pseudonym.
Bakom namnet Prutkov gömmer sig Aleksej Tolstoj och hans tre kusiner, bröderna Aleksej, Vladimir och Alexander Zhemchuzhnikov, verksamma under första hälften av 1800-talet.