NY BOK

PC Jersild

Skriv först. Fråga sen

Albert Bonniers förlag

Är gåvan att skriva en gudomlig inrättning, eller kan vanliga dödliga också lära sig den? För min del är svaret ja, det går att lära sig att skriva och att skriva bättre, eftersom skrivande är en färdighet, precis som att spela instrument eller måla. P C Jersild med sin långa erfarenhet av skrivande och att lära ut skrivande, ger i sin "Skriv först. Fråga sen – Manual för nybörjare" gott om tips till den aspirerande författaren eller bara till den skribent som skriver för sitt nöjes skull. Jersild listar en gedigen brasklapp i introduktionen; de skrivhandböcker han själv anser hör till kanon. Jag för min del är beredd på att skriva under på hans Gilla-lista: Stephen King, Murakami, Hägg, Malmsten, Mazzarella, men inte lika gärna på Ajvide Lindqvist, som är alldeles för nördig för att passa en skrivkurs. Jersild positionerar sig själv i det skrivkursbokslitterära fältet, men det kanske inte är nödvändigt. En författare av hans rang och de iakttagelser, rön och tips han kan ha, behöver inte formera sig längs andras fotspår. Men jag förstår det, utifrån den bild jag har av Jersild som ödmjuk och genuint intresserad av att lära ut. 

För min del är behållningen av att läsa hur andra författare skriver, just att få en beskrivning av hur deras egen skrivprocess fungerar. Jersild delar generöst med sig av detta, och skulle jag analysera hans arbetssätt skulle nog omdömet bli ”intuitivt och experimenterande”, även om jag inte skulle kunna räkna ut det av att läsa hans romaner. Denna bok ger därför en inblick bakom kulisserna, som jag tror att många som skriver själva kan vara mycket intresserade av. 

P C Jersild har en torr humor, vilken jag uppskattar mycket. Han ger till exempel en med underdrifter gestaltad skildring av hur en läsecirkel bland ”gubbar” går till, och tar detta som ingång till vad ett narrativ är. Men intressantast i hela boken, och då minus det som författaren kanske måste skriva för att det ska bli en skrivkurshandbok, är insticken av Jersilds egen biografi. Hur han började sin bana som medicinare, och ville få tillskott till ekonomin i form av skämtteckningar. Eller hur hans egna bokidéer kommit till. Jag hade gärna sett att Jersild renodlat rönen från sin egen skrivargärning, och inte hänvisat till så många andra författare, under resonemangens gång, och gjort det i essäform, utan så många sneglingar på att vara pedagogisk. 

Maria Vedin