Hon och historikern Curt Persson var båda inbjudna som talare.
– Jag är överväldigad. Det är otroligt fint, så inbjudande och funktionellt, säger Åsa Larsson och berättar hur glad hon är över att få delta på invigningen.
Det är första gången hon får uppleva biblioteket färdigställt och hon är imponerad. Åsa Larsson beskriver hur hon brinner för ungas läsning och hur hon gläds åt bibliotekets tillgänglighet. För den som kliver in i Kirunas nya centrumkärna är biblioteket något av det första man stöter på. Det ligger i hörnet av kulturhuset Aurora på entréplan, med stora fönster ut mot torget.
– Så stor ljus lokal och ändå så mysig, jag är så glad.
Åsa Larsson tror och hoppas att barn och unga kommer ha lätt att hitta in och tycker att barnavdelningen är både kreativ och inspirerande. Hon och Curt Persson höll varsitt tal där de hyllade läsning och ungas tillgång till litteratur, på olika sätt. De blickade tillbaka till sin egen uppväxt och på vad böckerna har betytt för dem och andra i omgivningen.
– Det var på Kiruna stadsbibliotek som jag träffade en författare för första gången. Där och då slog det mig att det var ett yrke och drömmen om att blir författare väcktes, berättar Åsa Larsson.
En rätt så stor publik hade samlats i de stora och ljusa lokalerna, och det bjöds på bubbel. Av åldern att döma har många av åhörarna hunnit uppleva det gamla biblioteket genom åren.
– Platser där man formats som människa är minnets fästpunkter. När de försvinner måste man få sörja lite innan man kan börja glädja sig. Den egna sorgeprocessen fick komma ut lite i min senaste bok, säger Åsa Larsson.
Hon berättar om sina karaktärer och att hon nu, trots motståndet hos en del av dem mot det nya, ser dem framför sig, gå runt i det nya centrumet och konstatera att det efter allt blev fint.
– Igår kanske vi sörjde och oroade oss, men idag får vi fira.
Intill invigningen sitter sjuårige Charlie Röckner djupt försjunken i en bok. På barnavdelningen pågår utöver läsning både pyssel och ansiktsmålning.
– Idag firar vi att biblioteket har fått en ny och fin söndagskostym, för första gången är den inte ärvd. Tänk att det blev, och att det blev så här fint. Det är lite svårt att ta in, att vi just nu är med om något fullständigt unikt i Sveriges historia, säger Åsa Larsson.