NY BOK
Colson Whitehead
Nickelpojkarna
Översättning: Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag
På väg till ett college där undervisningen är gratis får Elwood lift med en färgad man. Men bilen är stulen och Elwood döms därför att gå på Nickel Academy, en uppfostringsanstalt i Florida.
Elwoods barndomsmiljö beskrivs ingående och ömsint, med tusen vackert inprickade detaljer. Nickel avbildas med samma observans, men sakligare, mer vaksamt och Whitehead fångar känsligt upp hur pojken försöker ta reda på de koder som styr livet på denna infernaliska plats.
De unga utsätts för ett gränslöst förtryck. Det finns isoleringsceller på Nickel där offren får sitta i veckor. De anställdas värsta övergrepp äger rum i ett särskilt piskrum som kallas Vita huset. En del pojkar pryglas ihjäl och begravs på en hemlig kyrkogård.
Många år efteråt undersöker arkeologer den där kyrkogården. Av de fyrtiotre kroppar man finner identifieras 36, skriver Whitehead i ett förord. I en avslutande kommentar i sin bok hänvisar Whitehead till de reportage, memoarer och undersökningar han använt när han skrev sin bok om Nickel.
När två mobbare ger sig på en liten grabb på skolan försöker Elwood avstyra bråket. Det slutar med att ett par av de anställda piskar sönder hans lår och rygg. Han måste vårdas två veckor på ställets sjukhus och inser då att skolan styrs av sadism och "godtycklig illvilja".
Elwoods idealism, goda vilja och optimism är raka motsatsen till vännen Turners cynism, misstänksamhet och spydiga kommentarer. Det är en njutning att läsa dialogen, för också där, i deras samtal, känner man, långt ner i språket, hur olika de är.
Whitehead bygger berättelsen kring ett par episoder. När en färgad pojke inte vill bli utslagen i en boxningsmatch mot en vit motståndare blir han mördad av personalen. Ett annat kapitel handlar om de ståtliga arrangemang Nickel ordnar varje jul. Ett tredje, suveränt avsnitt skildrar hur tre herrar genomför en statlig inspektion av Nickel.
I den tredje delen dimper vi ner i New York där Elwood är fri och lever sedan länge och är välbeställd företagare. Men han är ändå inte fri, Nickel hemsöker honom fortfarande och kommer att "jaga honom till hans sista stund", tänker han.
Whitehead lurar på sätt och vis skjortan av oss i slutet av boken. Där får vi nämligen veta hur Elwood lyckades fly från "smärtfabriken" Nickel och där blir det ännu tydligare för oss att anstalten formade hans identitet och bestämde hans liv.