Lite senare stiger ur sorlet i samlingssalen plötsligt en stark och mässande stämma, likt en laestadiansk predikant, här balanserande mellan det lilla livets patetiska styrka och en tjurig "vi flytt int-mentalitet". David Väyrynen läser ur sin diktsamling "Marken", jobbar upp stämningen och får i crescendot publiken att ropa Amen! Det blir stående ovationer och poeten har inte varit med om något liknande.
Den stora salen mörkläggs och Derek Holzers skarpa laserljus dansar över väggen till intensiva elektroniska ljud. En trappa upp blandar österrikiska Sara Trawöger egna röstljud med technopump som stegras till avgrundsvrål.
Konstnären Joanna Rytels teateruppsättning ”I barnens namn” är en grym berättelse om barn och parförhållanden. I Vitsaniemi utspelas det absurda dramat i en väldig säng, medan hennes prisbelönta filmer visas en trappa ner.
Under helgens arrangemang ”There is a crack in everything” möttes lokalt och internationellt, traditionellt hantverk och samtida konst. Man stryker inte medhårs, det är inte inställsamt, men är samtidigt inbjudande. Den opolerade estetiken hör till Institutets uttryck.
I Institutets framtidsplaner finns förutom nya produktioner också konkreta utbyggnader. Ritningar finns för hur den stora ladan på gårdsplanen ska bli till slakthus och träningslokal, där älgjägare och konstnärer ska kunna mötas under samma tak.