Världen föräras alltjämt med olika sorters bastutillbehör, de flesta tämligen onödiga för själva bastubadandet. Till det behövs ju faktiskt bara en bastu, några hinkar och en handduk. Sällskapet gör bastun, brukar jag säga.
Men nu har ännu ett bastutillbehör hittat ut på marknaden - eller rekvisita för relaxen utanför bastun - och det är Bastugästbok av Pär Granlund, en av bastuakademiens grundare.
Sidorna är därmed mestadels tomma, men innehåller spalter i marginalen med små anekdoter, fakta och kuriosa. Här kan man läsa sig till att kyrkan och bastun på sätt och vis hade samma status på Magnus Ladulås tid. Båda var nämligen fredade. Bastufrid skrevs av herr Ladulås på sex språk dessutom Inget snack om saken alltså.
Författarens budskap är också liktydligt. Bastufrid ska fortsätta att råda. In i detta heliga rum går vi in vänligt sinnade och lämnar både konflikter och mobiltelefoner på behörigt avstånd.
Det finska ordspråket "Bastun den fattiges apotek" ryms här också tillsammans med andra små aforismer.
Lovikkavanten rekommenderas som tvagningstillbehör. Och frågan är om inte Adam och Eva också de badade bastu (ja, vad skulle de annars med lövruskorna till?).
Det som saknas är väl svetten, nakenheten och sensualismen i beskrivningen av bastubadandet. Det blir ofta lite väl bastuakademiskt.